Onsdag 27 april
Idun.
Malin, som hade en "gästvecka" i min grupp förra Idunveckan, åt lunch med oss idag. Det var fint att träffa henne. På gruppterapin pratade vi om risker med att bli frisk. Jag kunde inte komma på några. Jag kunde inte komma på några!!
För inte så länge sen tyckte jag fortfarande att en risk var att jag som frisk inte har någonting som imponerar andra längre. Jag är inte väldigt vältränad eller smal eller ambitiös eller duktig längre. Men helt ärligt, hur imponerande är det att vara ätstörd? Det är ju mycket lättare att vara sjuk och bara lyda sin ångest, än att vara frisk.
Bambi är halt i benet som hon var svullen i redan igår. Jag kollade ingen hälta då, för hon är så ömfotad, men hon är rejält halt. Börjar ångra att jag valde en häst med fullblod i, de är alltid skadade. Hon var söt i alla fall, inte stressad alls. Får dåligt samvete över att jag har tagit henne från hennes trygga flock och stoppat in henne i en sjukt elak sådan, men förhoppningsvis blir de snälla.
Borde ha tentapluggat idag, men jag kan inte. Jag är ensam hemma, för Jocke har redan åkt till Uppsala, och hur frisk jag än vill vara så är jag tydligen inte redo för att vara ensam än. Det kryper i mig, ingen ångest som går att ta på men utan en kram kan jag inte ignorera den. Det känns lite overkligt att jag var en självständig och stark kvinna för några år sedan.. Eller vänta, var jag? Det känns lite overkligt att jag lyckades kväva alla mina känslor och låtsas en massa saker för några år sedan.
Malin, som hade en "gästvecka" i min grupp förra Idunveckan, åt lunch med oss idag. Det var fint att träffa henne. På gruppterapin pratade vi om risker med att bli frisk. Jag kunde inte komma på några. Jag kunde inte komma på några!!
För inte så länge sen tyckte jag fortfarande att en risk var att jag som frisk inte har någonting som imponerar andra längre. Jag är inte väldigt vältränad eller smal eller ambitiös eller duktig längre. Men helt ärligt, hur imponerande är det att vara ätstörd? Det är ju mycket lättare att vara sjuk och bara lyda sin ångest, än att vara frisk.
Bambi är halt i benet som hon var svullen i redan igår. Jag kollade ingen hälta då, för hon är så ömfotad, men hon är rejält halt. Börjar ångra att jag valde en häst med fullblod i, de är alltid skadade. Hon var söt i alla fall, inte stressad alls. Får dåligt samvete över att jag har tagit henne från hennes trygga flock och stoppat in henne i en sjukt elak sådan, men förhoppningsvis blir de snälla.
Borde ha tentapluggat idag, men jag kan inte. Jag är ensam hemma, för Jocke har redan åkt till Uppsala, och hur frisk jag än vill vara så är jag tydligen inte redo för att vara ensam än. Det kryper i mig, ingen ångest som går att ta på men utan en kram kan jag inte ignorera den. Det känns lite overkligt att jag var en självständig och stark kvinna för några år sedan.. Eller vänta, var jag? Det känns lite overkligt att jag lyckades kväva alla mina känslor och låtsas en massa saker för några år sedan.
Tisdag 26 april
Min ekonomiska sits är oskön. Betalade räkningar igår, och efteråt hade jag 37 kronor på kontot. Dessutom är jag skyldig Joakim en massa. Jag får fan se till att bli frisk snart, så att jag kan jobba! Och gå i skolan.. Vilket jag kanske borde ha som första mål.
Idag var jag på Idun. Gnällde hos terran över att jag inte har haft några hemmaveckasamtal och att jag har stått helt stilla de senaste veckorna. Sen kom jag på att jag har klarat mig alldeles utmärkt, och dessutom gjort enorma förändringar. Jag tvingar inte Jocke att hata mig längre. Frågar inga trygghetsfrågor. Kontrollerar inte min kropp i speglar. Vill bli frisk. Tycker inte att det är snyggt att vara mager längre.
Jag börjar bli ordentligt trött på att hänga på SCÄ. Den byggnaden är det bästa som har hänt mig, men nu är jag less. Jag har sett tillräckligt många avskräckande exempel där. Vill bli frisk. Vill umgås med friska. Vill prata om friska saker. Vill leva mitt liv.
Min häst hade 30 bitmärken på rumpan, och var svullen i en hasled. Sparkad, troligen. Tänka sig, att man kan vara så underbar och fin och ändå bli mobbad..
Idag var jag på Idun. Gnällde hos terran över att jag inte har haft några hemmaveckasamtal och att jag har stått helt stilla de senaste veckorna. Sen kom jag på att jag har klarat mig alldeles utmärkt, och dessutom gjort enorma förändringar. Jag tvingar inte Jocke att hata mig längre. Frågar inga trygghetsfrågor. Kontrollerar inte min kropp i speglar. Vill bli frisk. Tycker inte att det är snyggt att vara mager längre.
Jag börjar bli ordentligt trött på att hänga på SCÄ. Den byggnaden är det bästa som har hänt mig, men nu är jag less. Jag har sett tillräckligt många avskräckande exempel där. Vill bli frisk. Vill umgås med friska. Vill prata om friska saker. Vill leva mitt liv.
Min häst hade 30 bitmärken på rumpan, och var svullen i en hasled. Sparkad, troligen. Tänka sig, att man kan vara så underbar och fin och ändå bli mobbad..
Måndag 25 april
Min häst var inte lika lättlastad idag.. Det tog säkert en timme. Hon är helt orädd, men uppenbarligen väldigt envis. Hon ville helt enkelt inte. Det gick väldigt bra att köra henne i alla fall, men hon mottogs inget vidare i den nya gruppen. Det borde lösa sig snart.
Var hos Anna ikväll, fick låna några klänningar för att ha lite av välja på i Uppsala. Det var helt okej att prova kläder, faktiskt. Jag fokuserade på klänningarna. Jag börjar bli jäkligt bra på det här! Det var grymt att träffa Anna, hon får mig att må bra.
Hyrde hästtransporten av en galopptränare (det är säkert någon av er stockholmare som vet vem hon är, så ursäkta), och den kvinnan är oerhört nyttig för mig. Hon ser nämligen förjävlig ut. Tro mig, vänner, ni vill inte vara medelålders och magra.
Det pirrar i mina ben, känns som om jag har sprungit ett maraton. Det har jag inte, FYI.
(Är möcke medveten om att mitt bloggupplägg är jättemärkligt. Jag skriver inlägg och låter dem ligga i utkast tills jag inser att jag aldrig kommer kunna tillföra något mer intressant, och då publicerar jag dem. Och ointressant blir det för att jag 1. inte orkar skriva om ätstörningen för jag är så jävla less på den, 2. är väldigt trött just nu, så jag känner mig lite oinspirerad och 3. har blivit hästägare på heltid. Känner mig lite som en svikare, men.. Nej).
Var hos Anna ikväll, fick låna några klänningar för att ha lite av välja på i Uppsala. Det var helt okej att prova kläder, faktiskt. Jag fokuserade på klänningarna. Jag börjar bli jäkligt bra på det här! Det var grymt att träffa Anna, hon får mig att må bra.
Hyrde hästtransporten av en galopptränare (det är säkert någon av er stockholmare som vet vem hon är, så ursäkta), och den kvinnan är oerhört nyttig för mig. Hon ser nämligen förjävlig ut. Tro mig, vänner, ni vill inte vara medelålders och magra.
Det pirrar i mina ben, känns som om jag har sprungit ett maraton. Det har jag inte, FYI.
(Är möcke medveten om att mitt bloggupplägg är jättemärkligt. Jag skriver inlägg och låter dem ligga i utkast tills jag inser att jag aldrig kommer kunna tillföra något mer intressant, och då publicerar jag dem. Och ointressant blir det för att jag 1. inte orkar skriva om ätstörningen för jag är så jävla less på den, 2. är väldigt trött just nu, så jag känner mig lite oinspirerad och 3. har blivit hästägare på heltid. Känner mig lite som en svikare, men.. Nej).
Söndag 24 april
Orkade inte dansa imorse, och det var en jäkla tur för när jag kom hem från Bambi i eftermiddags var jag helt död. Jag vet inte varför jag inte har någon energi, men jag får väl skylla mig själv för kroppsmisshandeln som har pågått de senaste åren.
Tog en promenad med Bambi, och hon var jätteduktig. Lydig och lättsam. Jag ska faktiskt flytta henne igen imorgon, till ett stall mycket närmare mig.
Trött..!
Tog en promenad med Bambi, och hon var jätteduktig. Lydig och lättsam. Jag ska faktiskt flytta henne igen imorgon, till ett stall mycket närmare mig.
Trött..!
LOL.
(Tack, Faran).
Lördag 23 april
Tack för fina och kloka kommentarer. (Som skrevs för hundra år sedan, men jag glömmer svara).
Har varit på picknick med syster, svåger, alla kids, Jocki och Harry Kuvert. Vi gick till 4H och tittade på djuren, men Harry var mest intressant. Han blev klappad av 38 barn och sju pensionärer.
Vi blev ute hela eftermiddagen, och när vi kom in igen så ringde Johanna och bjöd mig på middag. Blev inget besök hos Bambina idag, men tacos med Johanna och Therese var inte så dåligt det heller.
Jag blev kvar hela kvällen, möcke mysigt. Vi pratade mycket ätstörning, men jag tror att det var på ett bra sätt. Jag pratar inte så mycket om det längre, och att göra det får mig verkligen att inse att jag inte vill vara sjuk. Jag vill inte ha någonting av det sjuka, inte ens en smal kropp. Det är så jävla ovärt. Jag vill inte att en cell i min kropp ska vara ätstörd.
Har varit på picknick med syster, svåger, alla kids, Jocki och Harry Kuvert. Vi gick till 4H och tittade på djuren, men Harry var mest intressant. Han blev klappad av 38 barn och sju pensionärer.
Vi blev ute hela eftermiddagen, och när vi kom in igen så ringde Johanna och bjöd mig på middag. Blev inget besök hos Bambina idag, men tacos med Johanna och Therese var inte så dåligt det heller.
Jag blev kvar hela kvällen, möcke mysigt. Vi pratade mycket ätstörning, men jag tror att det var på ett bra sätt. Jag pratar inte så mycket om det längre, och att göra det får mig verkligen att inse att jag inte vill vara sjuk. Jag vill inte ha någonting av det sjuka, inte ens en smal kropp. Det är så jävla ovärt. Jag vill inte att en cell i min kropp ska vara ätstörd.
Fredag 22 april
Promenerade med Bambi idag, första gången utan sällskap av en annan häst! De första fem minutrarna var hon jävlig, gjorde allt för att jag skulle tappa henne. Klev bland annat sönder min telefon.. Sen var hon jätteduktig! Det är så skönt att när hon väl är lite bråkig, så går det över på två röda om hon inte får som hon vill. Vi hittade en läskig presenning, men hon insåg att den inte var farlig så hon klev över den. Hoppade lite vattenfyllda diken och annat spännande, hon kommer bli en grym fälttävlanshäst!
Deppade en stund över min oförmåga att göra något av högtider, jag är sämst i världen på det. Men Jocke kom hem med sill, potatis och gravad lax så det gick över. Han hade även med sig en jättepåse med godis, som jag har ätit ur hela eftermiddagen. Det är lite otäckt att göra så, har ingen aning om hur mycket jag åt. Men.. Det är ju så oerhört mycket skitsamma.
Vi sover på nätterna nu. Jag är tyst när vi ska lägga oss. Det är svårt, jag tänker som fan och det snurrar en massa negativa tankar och möjliga, obehagliga scenarier. Men jag kniper igen, och det är jag förbaskat stolt över.
Är även väldigt stolt över att jag pluggar nu. Bara på väg till och från hästen, men det är ändå en 1600 %-ig ökning jämfört med mina tidigare studievanor. Tror faktiskt att jag kommer ta mina poäng det här året, så jäkla skönt!
Allt löser sig. Allt går bra. Nu fattas det bara att jag börjar må bra också..
Deppade en stund över min oförmåga att göra något av högtider, jag är sämst i världen på det. Men Jocke kom hem med sill, potatis och gravad lax så det gick över. Han hade även med sig en jättepåse med godis, som jag har ätit ur hela eftermiddagen. Det är lite otäckt att göra så, har ingen aning om hur mycket jag åt. Men.. Det är ju så oerhört mycket skitsamma.
Vi sover på nätterna nu. Jag är tyst när vi ska lägga oss. Det är svårt, jag tänker som fan och det snurrar en massa negativa tankar och möjliga, obehagliga scenarier. Men jag kniper igen, och det är jag förbaskat stolt över.
Är även väldigt stolt över att jag pluggar nu. Bara på väg till och från hästen, men det är ändå en 1600 %-ig ökning jämfört med mina tidigare studievanor. Tror faktiskt att jag kommer ta mina poäng det här året, så jäkla skönt!
Allt löser sig. Allt går bra. Nu fattas det bara att jag börjar må bra också..
Torsdag 21 april
Åkte in till stan och köpte kostym till Jocke inför gasquen i Uppsala nästa helg. Jeflar, vad fin han blev. Köpte sneakers till mig och en klänning (också för Uppsala). Åt hamburgermeny när vi kom tillbaka, väldigt trevlig dag!
Jag försöker verkligen att hålla tyst om mina tankar om mig själv. Det ger inte mig något att prata om det, och det ger verkligen inte Jocke något. Men när jag skulle prova klänningen hemma så kunde jag inte dölja det. Jag är så sjukt nervös inför tillställningen nästa helg! Jag känner mig som ett skämt när jag klär upp mig, som om jag ska på maskerad och försöker klä ut mig till en vanlig tjej. Fan, vad jag är less på det här!!
Jag är väldigt sugen på att strunta i Uppsala helt, det känns inte särskilt snällt att utsätta mig själv för det. Samtidigt tror jag att det är så jag måste angripa ätstörningen, allt sjukdomen tycker är fel är rätt.
Jag försöker verkligen att hålla tyst om mina tankar om mig själv. Det ger inte mig något att prata om det, och det ger verkligen inte Jocke något. Men när jag skulle prova klänningen hemma så kunde jag inte dölja det. Jag är så sjukt nervös inför tillställningen nästa helg! Jag känner mig som ett skämt när jag klär upp mig, som om jag ska på maskerad och försöker klä ut mig till en vanlig tjej. Fan, vad jag är less på det här!!
Jag är väldigt sugen på att strunta i Uppsala helt, det känns inte särskilt snällt att utsätta mig själv för det. Samtidigt tror jag att det är så jag måste angripa ätstörningen, allt sjukdomen tycker är fel är rätt.
Onsdag 20 april
Det är svårt att motivera sig till att göra något vettigt när man är ledsen.
Jag tog mig i alla fall till stallet, och fick rida ut en sväng på en av Marias hästar. Det var roligt, men jösses vad jag är ovan! Jag är tyvärr galet ridsugen, vet inte hur jag ska lösa det. Skulle ju kunna sälja min fina häst och köpa en som går att rida på, men det alternativet känns ju inget vidare eftersom jag älskar henne..
Tog en kort promenad med Bambi och Josefin (Marias syster, som red en ponny), och Bambi var skitjobbig. Jätteolydig och försökte springa över mig hela tiden. Det känns i och för sig lite bra, ju längre tid det tar innan hon får sin första trotsperiod desto mer överrumplad och handikappad kommer jag bli. Hon är cool i alla fall, hoppade över ett vattenfyllt dike och lite andra konstiga diken utan att blinka.
Försökte bara vara vän med Jocke när jag kom hem, vi kom nämligen fram till att en pause är ett måste när vi pratade igår. Det är svårt att bara vara vän när man är jättekär, så jag gav upp. Han med. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur de här tankarna, men så länge jag verkligen vill det så känns det ju jävligt dumt.
Jag älskar dig över allt annat, Joakim. Men det vet du redan.
Jag tog mig i alla fall till stallet, och fick rida ut en sväng på en av Marias hästar. Det var roligt, men jösses vad jag är ovan! Jag är tyvärr galet ridsugen, vet inte hur jag ska lösa det. Skulle ju kunna sälja min fina häst och köpa en som går att rida på, men det alternativet känns ju inget vidare eftersom jag älskar henne..
Tog en kort promenad med Bambi och Josefin (Marias syster, som red en ponny), och Bambi var skitjobbig. Jätteolydig och försökte springa över mig hela tiden. Det känns i och för sig lite bra, ju längre tid det tar innan hon får sin första trotsperiod desto mer överrumplad och handikappad kommer jag bli. Hon är cool i alla fall, hoppade över ett vattenfyllt dike och lite andra konstiga diken utan att blinka.
Försökte bara vara vän med Jocke när jag kom hem, vi kom nämligen fram till att en pause är ett måste när vi pratade igår. Det är svårt att bara vara vän när man är jättekär, så jag gav upp. Han med. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur de här tankarna, men så länge jag verkligen vill det så känns det ju jävligt dumt.
Jag älskar dig över allt annat, Joakim. Men det vet du redan.
Tisdag 19 april
Jag är dum i huvudet.
Jag trodde att det var en bra present att låta min pojkvän slippa mig under hans födelsedag. Det var det inte, har han berättat.
Sov dåligt inatt. Igen. Sov bort hela förmiddagens seminarier och struntade i att jag kunde ha hoppat in i en annan grupp på eftermiddagen och fått det gjort ändå. Jag åkte in till stan istället, köpte en jacka, tårta och blommor till Joakim. Åkte hem och gjorde kaffe, och sen hade vi överaskningspicknick på golvet.
Det var fint. Kändes bra. Jag skämdes såklart över att ha ignorerat hans riktiga födelsedag, men jag tror att han förstår att det inte handlar om att jag inte bryr mig. Jag vågar inte, helt enkelt. Det är läskigt med presenter - vad är bra nog till världens bästa? Det är läskigt att göra något fint eller romantiskt, för jag lyckas alltid förstöra på något sätt. Genom att spilla eller inte vara fin nog eller tappa hår i maten eller köpa fel sort eller misslyckas med bakningen.. Det blir alltid fel.
Idag blev det inte fel, tho. Det var fint.
Jag åkte inte till Bambi idag, har bara segat hela dagen. Jag tog mig till dansen i alla fall, det var urkul (I'm a Stockholmer, yes, I am)!
Tyvärr räcker det inte med att picknicken idag var fin. Vi tar oss inte ur det här, det går inte. Min osäkerhet och mitt jävla kroppstjat, oavsett om jag säger det rätt ut eller bara tänker det, det tär som fan på Jocke. Och det är osexigt. Och helt vidrigt att utsätta någon annan för. Och så länge jag vet att jag påverkar honom och vårt förhållande negativt så kommer jag tycka illa om mig själv. Osäkerhet = oattraherande = mer osäkerhet = ännu mer oattraherande osv, osv.
Tacka fan för ätstörningen, när jag var sjuk trodde alla att jag älskade mig själv och då var jag så oerhört mycket lättare att tycka om.
Jag trodde att det var en bra present att låta min pojkvän slippa mig under hans födelsedag. Det var det inte, har han berättat.
Sov dåligt inatt. Igen. Sov bort hela förmiddagens seminarier och struntade i att jag kunde ha hoppat in i en annan grupp på eftermiddagen och fått det gjort ändå. Jag åkte in till stan istället, köpte en jacka, tårta och blommor till Joakim. Åkte hem och gjorde kaffe, och sen hade vi överaskningspicknick på golvet.
Det var fint. Kändes bra. Jag skämdes såklart över att ha ignorerat hans riktiga födelsedag, men jag tror att han förstår att det inte handlar om att jag inte bryr mig. Jag vågar inte, helt enkelt. Det är läskigt med presenter - vad är bra nog till världens bästa? Det är läskigt att göra något fint eller romantiskt, för jag lyckas alltid förstöra på något sätt. Genom att spilla eller inte vara fin nog eller tappa hår i maten eller köpa fel sort eller misslyckas med bakningen.. Det blir alltid fel.
Idag blev det inte fel, tho. Det var fint.
Jag åkte inte till Bambi idag, har bara segat hela dagen. Jag tog mig till dansen i alla fall, det var urkul (I'm a Stockholmer, yes, I am)!
Tyvärr räcker det inte med att picknicken idag var fin. Vi tar oss inte ur det här, det går inte. Min osäkerhet och mitt jävla kroppstjat, oavsett om jag säger det rätt ut eller bara tänker det, det tär som fan på Jocke. Och det är osexigt. Och helt vidrigt att utsätta någon annan för. Och så länge jag vet att jag påverkar honom och vårt förhållande negativt så kommer jag tycka illa om mig själv. Osäkerhet = oattraherande = mer osäkerhet = ännu mer oattraherande osv, osv.
Tacka fan för ätstörningen, när jag var sjuk trodde alla att jag älskade mig själv och då var jag så oerhört mycket lättare att tycka om.
Måndag 18 april
Idag hände det en bra sak: Jag var hos min häst.
Förlåt. Jag har verkligen inget annat att säga. Orkar inte mala på om ätstörningstankar och kroppsfobi, allt det har både jag och ni hört så sjukt många gånger. Jag önskar att jag hade kommit längre, att jag hade annat att skriva om, men just nu har jag inte det.
Har skola imorgon, så jag missar samtalet med min terra. Inget samtal alls under hemmaveckorna alltså! Ringde honom, och sa att jag kanske dör.
"Nej, det gör du inte Matilda. Håll i maten bara, så löser det sig."
Så det gör jag nu. Försöker hålla fast vid matrutinerna och hoppas att allt löser sig snart.
Förlåt. Jag har verkligen inget annat att säga. Orkar inte mala på om ätstörningstankar och kroppsfobi, allt det har både jag och ni hört så sjukt många gånger. Jag önskar att jag hade kommit längre, att jag hade annat att skriva om, men just nu har jag inte det.
Har skola imorgon, så jag missar samtalet med min terra. Inget samtal alls under hemmaveckorna alltså! Ringde honom, och sa att jag kanske dör.
"Nej, det gör du inte Matilda. Håll i maten bara, så löser det sig."
Så det gör jag nu. Försöker hålla fast vid matrutinerna och hoppas att allt löser sig snart.
Söndag 17 april
<3 Grattis favoritJocki! <3
Kunde inte sova inatt. Allt kändes rent ut sagt åt helvete, men jag bråkade i alla fall inte med Joakim om det utan lät honom sova. Mycket stolt över att ha lyckats bryta mönstret, dock var det ganska otrevligt att ligga vaken ensam halva natten.
Sablar, vilka kloka kommentarer jag får. Ni är fina. Det är tragiskt att ni känner igen er, men jag inser ju verkligen att det är sjukdomen som talar. Och Magda, min häst går inte att rida på för hon är en bebis. Ett år gammal bara, så jag får inte rida in henne förrän om nästan två år..
Dansade idag. Blir väldigt glad på mig själv för att jag tog mig iväg, jag är ju annars ganska bra på att skita i sånt som får mig att må bra. Det var roligt, och jag var inte sådär skitdålig som jag har varit de senaste gångerna.
Efter dansen åkte jag, Jocke och Anna till Vinterviken och fikade med syrrans familj, för yngsta kiddot fyller ett imorgon. Sen följde Anna med till Bambi, det var mys. Min häst är fin. Och får mig att må bra. Alla ätstörda/självhatande/ångestdrabbade borde få en egen Bambi. Och en egen Anna.
Nu är jag så trött att jag.. kommer sova i natt. Och gött ska det bli.
Imorgon kanske jag vaknar och känner mig otjock. Who knows?
Sablar, vilka kloka kommentarer jag får. Ni är fina. Det är tragiskt att ni känner igen er, men jag inser ju verkligen att det är sjukdomen som talar. Och Magda, min häst går inte att rida på för hon är en bebis. Ett år gammal bara, så jag får inte rida in henne förrän om nästan två år..
Dansade idag. Blir väldigt glad på mig själv för att jag tog mig iväg, jag är ju annars ganska bra på att skita i sånt som får mig att må bra. Det var roligt, och jag var inte sådär skitdålig som jag har varit de senaste gångerna.
Efter dansen åkte jag, Jocke och Anna till Vinterviken och fikade med syrrans familj, för yngsta kiddot fyller ett imorgon. Sen följde Anna med till Bambi, det var mys. Min häst är fin. Och får mig att må bra. Alla ätstörda/självhatande/ångestdrabbade borde få en egen Bambi. Och en egen Anna.
Nu är jag så trött att jag.. kommer sova i natt. Och gött ska det bli.
Imorgon kanske jag vaknar och känner mig otjock. Who knows?
Lördag 16 april
Fasen också. Jag är helt fast vid min häst. Trodde inte att det skulle bli så, det har ju varit lugnt när hon har stått hos Linda. Men nu är jag såld, saknar henne jättemycket bara för att jag inte är där idag.
Jag måste vara världens mest pessimistiska människa, men jag klarar inte av fint väder. Vi vaknade och upptäckte att torget och gården utanför var fulla med folk, och jag fick panik och blev liggandes i sängen hela dagen. Jag kan inte hantera när man måste vara glad och må bra och ta vara på solen. Dessutom innebär de här vårtecknen att sommaren snart är här. Sommar. Bikini. Fuck no.
Lyckades komma ur sängen och städa rummet runt middagstid, och sen blev det bättre. Nadja kom hit, det kan vara orsaken till att mitt humör vände.. Vi skulle se fotboll men jag fastnade i hästprat och insåg att jag måste skaffa en häst att rida. Fan vad jag saknar det! Och fan vad härligt det är att sakna och vilja något. Helt underbart, faktiskt.
Jag måste vara världens mest pessimistiska människa, men jag klarar inte av fint väder. Vi vaknade och upptäckte att torget och gården utanför var fulla med folk, och jag fick panik och blev liggandes i sängen hela dagen. Jag kan inte hantera när man måste vara glad och må bra och ta vara på solen. Dessutom innebär de här vårtecknen att sommaren snart är här. Sommar. Bikini. Fuck no.
Lyckades komma ur sängen och städa rummet runt middagstid, och sen blev det bättre. Nadja kom hit, det kan vara orsaken till att mitt humör vände.. Vi skulle se fotboll men jag fastnade i hästprat och insåg att jag måste skaffa en häst att rida. Fan vad jag saknar det! Och fan vad härligt det är att sakna och vilja något. Helt underbart, faktiskt.
Fredag 15 april
Igår kväll sög. Så jävla hårt. Jag hatar det uttrycket, men jag kommer inte på någon mer beskrivande. Blev fast i spegeln, en ansiktsspegel. Nowadays räcker det med såna för att trigga igång allt självhat som finns i mig. Startade världens jättegräl med Joakim och han ledsnade. På riktigt.
Jocke drog till skolan precis när vi hade vaknat, så jag blev liggandes helt apatisk tills Sara återigen lyckades väcka mig till liv. Jag kom igång, gick ner på skolan och försökte förstå vad jag ska göra i skolan i höst, och sen åkte jag till Bambi en sväng.
Joakim var hemma när jag kom tillbaka. Han vill vara kvar. Jag dog av lättnad, kan inte ens föreställa mig ett liv utan honom.
Jag har ägnat så jävla mycket tid åt att försöka förstå varför jag vill förstöra mellan oss hela tiden, men jag kan inte. Kanske är det för att jag blir påmind om hur ful jag är varje gång han tittar på mig, och varje gång jag tittar på honom. Jag har funderat mycket över min utseendefixering också, den är så ologisk för det är verkligen inte sån jag är. Men jag tror att det ligger i att jag skulle acceptera att inte vara snygg, bara jag slapp se ett monster i spegeln. Det blir liksom för mycket. Om jag inte var uppseendeväckande ful så skulle jag kunna låta Jocke tycka vad han vill..
Lämnade in två semiarieuppgifter idag, och jag måste erkänna att jag är förbannat stolt. Ni vet ju hur det är när det inte går att åstadkomma någonting alls. Det är så jävla fint när det vänder! Har dessutom sökt kurser inför hösten, jag tror att det blir bra.
Vi åkte till Marie på fest ikväll, det var så *slut på förstärkande ord* trevligt!! Jag var alldeles lycklig hela kvällen. Dessutom sa en av tjejerna att hon tänker precis som jag. Att hon inte kan visa sig bland folk. Att hon inte kan leva med att se ut som hon gör. Att hon inte vill acceptera hur hon ser ut, för hon vill inte acceptera något så fult. Det är verkligen sjukt, för hon är så jävla fin. Det kanske är så, att det är sjukdomen som gör att jag ser ett missfoster i spegeln? Jag brukar tänka att det inte är ätstörningen, för jag är ju knappt ätstörd längre. Men normalvikt och förbättrade matvanor leder kanske inte till att livet landar direkt.
Fantastiskt trevlig kväll i alla fall. Är helt euforisk över mina nya, underbara vänner och överlycklig över att Joakim vill följa med mig på fest. Och över att han vill följa med mig hem varje gång..
Jocke drog till skolan precis när vi hade vaknat, så jag blev liggandes helt apatisk tills Sara återigen lyckades väcka mig till liv. Jag kom igång, gick ner på skolan och försökte förstå vad jag ska göra i skolan i höst, och sen åkte jag till Bambi en sväng.
Joakim var hemma när jag kom tillbaka. Han vill vara kvar. Jag dog av lättnad, kan inte ens föreställa mig ett liv utan honom.
Jag har ägnat så jävla mycket tid åt att försöka förstå varför jag vill förstöra mellan oss hela tiden, men jag kan inte. Kanske är det för att jag blir påmind om hur ful jag är varje gång han tittar på mig, och varje gång jag tittar på honom. Jag har funderat mycket över min utseendefixering också, den är så ologisk för det är verkligen inte sån jag är. Men jag tror att det ligger i att jag skulle acceptera att inte vara snygg, bara jag slapp se ett monster i spegeln. Det blir liksom för mycket. Om jag inte var uppseendeväckande ful så skulle jag kunna låta Jocke tycka vad han vill..
Lämnade in två semiarieuppgifter idag, och jag måste erkänna att jag är förbannat stolt. Ni vet ju hur det är när det inte går att åstadkomma någonting alls. Det är så jävla fint när det vänder! Har dessutom sökt kurser inför hösten, jag tror att det blir bra.
Vi åkte till Marie på fest ikväll, det var så *slut på förstärkande ord* trevligt!! Jag var alldeles lycklig hela kvällen. Dessutom sa en av tjejerna att hon tänker precis som jag. Att hon inte kan visa sig bland folk. Att hon inte kan leva med att se ut som hon gör. Att hon inte vill acceptera hur hon ser ut, för hon vill inte acceptera något så fult. Det är verkligen sjukt, för hon är så jävla fin. Det kanske är så, att det är sjukdomen som gör att jag ser ett missfoster i spegeln? Jag brukar tänka att det inte är ätstörningen, för jag är ju knappt ätstörd längre. Men normalvikt och förbättrade matvanor leder kanske inte till att livet landar direkt.
Fantastiskt trevlig kväll i alla fall. Är helt euforisk över mina nya, underbara vänner och överlycklig över att Joakim vill följa med mig på fest. Och över att han vill följa med mig hem varje gång..
Utkast: April 14, 2011
Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen. Jag vill bli smal igen.
Torsdag 14 april
Morgonen sög, tjafsade om Jocke om ingenting, kom inte iväg på dansen och blev jättebesviken på mig själv för att jag aldrig utför något som jag vet att jag vill eller borde göra.
Sara smsade och vände min dag. Hon lyckades övertala mig att gå på skolan, och sen hängde hon med hem och åt lunch. Fan, vilka fina vänner jag har!
Åkte till Bambi och myste (mös?) lite. Det märks att hon blir mindre hanterad nu, och att det var längesen vi gick på promenad, för lillan går rakt över mig. Dags att skaffa ett träns, tror jag. Jag har börjat få ridabstinens, jättemycket. Trist att det är två år kvar innan jag får rida på min pålle..
Har pluggat massor idag! Kommer igång så bra på tåget, så nu är jag på väg att lämna in en seminarieuppgift i tid. Helt otroligt! Det ironiska är att när jag väl börjar så tycker jag att det är jätteroligt. Kanske inte alla uppgifter, men min utbildning. Blir lite peppad på framtiden, faktiskt.
Sara smsade och vände min dag. Hon lyckades övertala mig att gå på skolan, och sen hängde hon med hem och åt lunch. Fan, vilka fina vänner jag har!
Åkte till Bambi och myste (mös?) lite. Det märks att hon blir mindre hanterad nu, och att det var längesen vi gick på promenad, för lillan går rakt över mig. Dags att skaffa ett träns, tror jag. Jag har börjat få ridabstinens, jättemycket. Trist att det är två år kvar innan jag får rida på min pålle..
Har pluggat massor idag! Kommer igång så bra på tåget, så nu är jag på väg att lämna in en seminarieuppgift i tid. Helt otroligt! Det ironiska är att när jag väl börjar så tycker jag att det är jätteroligt. Kanske inte alla uppgifter, men min utbildning. Blir lite peppad på framtiden, faktiskt.
Onsdag 13 april
Lunchade med Marie, Johanna och Therese idag. Det var jättemysigt, de är grymma! Jag borde dock sluta fuska till mig enkla luncher hela tiden. Att äta ute är ingen grej längre, det är en betydligt jobbigare utmaning att laga lunch till mig själv.
Åkte till Bambi på eftermiddagen. Hon var jättehalt, eftersom veterinären skar en massa i hennes hov igår. Hon är glad i alla fall, jättetight med de andra stona nu. Lagom tills jag har kommit på att jag ska flytta henne igen.. Har hittat ett stall som ligger jättenära oss, så när hon är bra i hoven så drar vi.
Det är fint att vara i stallet varje dag. Kan inte fatta att jag har klarat mig utan det i så många år! När jag är där finns ingen ätstörning, ingen kropp, ingen ångest. Det är nästan overkligt. Synd att dygnet har så många andra timmar.
Åkte till Bambi på eftermiddagen. Hon var jättehalt, eftersom veterinären skar en massa i hennes hov igår. Hon är glad i alla fall, jättetight med de andra stona nu. Lagom tills jag har kommit på att jag ska flytta henne igen.. Har hittat ett stall som ligger jättenära oss, så när hon är bra i hoven så drar vi.
Det är fint att vara i stallet varje dag. Kan inte fatta att jag har klarat mig utan det i så många år! När jag är där finns ingen ätstörning, ingen kropp, ingen ångest. Det är nästan overkligt. Synd att dygnet har så många andra timmar.
Till Stella.
Apropå detta.
(Vet inte varför jag censurerade mitt namn. Kändes coolt, tror jag).
Edit: Så jävla konstigt gjort. Hur många Tuld finns det på Facebook?!
(Vet inte varför jag censurerade mitt namn. Kändes coolt, tror jag).
Edit: Så jävla konstigt gjort. Hur många Tuld finns det på Facebook?!
Tisdag 12 april
Tänkte gå i skolan idag (se stoltheten i mina bokstäver). Tyvärr/som tur var fick jag veterinärtid mitt på dagen, Bambi har nämligen varit småhalt ett tag. Hade det varit en liten sträckning så hade det varit borta vid det här laget, så det var dags att kolla upp det ordentligt. Jag är en sopa till hästägare, men jag visste faktiskt inte hur hålvägg upptäcks. Diffus, oregelbunden hälta och mörk rand i sulan. Jahapp. (Fast vänta. Inser nu att jag inte är någon sopa, bärrandsröta är ovanligt i Norrland!).
Bambi höll på att riva stallet precis när veterinären kom, hon blev lite otålig av att vänta.. Lyckades avstyra hans försök att ge henne lugnande, hon är ju världens snällaste häst egentligen. Tur det, hon var from som ett lamm. Ett ganska hetsigt lamm, men ändå.
Det är grymt att ha ponnyn så nära. När jag hade henne längre bort kände jag mig helt handikappad varje gång jag kom dit, blev liksom ovan och tafatt på nytt varje gång.
Förutom hästtjafs har jag inte så mycket att tillägga. Det är det gamla vanliga; Jocke bla bla, min kropp bla bla, orkar inte bla bla. Vill att det ska bli bra, men just nu känns det väldigt långt bort.
Bambi höll på att riva stallet precis när veterinären kom, hon blev lite otålig av att vänta.. Lyckades avstyra hans försök att ge henne lugnande, hon är ju världens snällaste häst egentligen. Tur det, hon var from som ett lamm. Ett ganska hetsigt lamm, men ändå.
Det är grymt att ha ponnyn så nära. När jag hade henne längre bort kände jag mig helt handikappad varje gång jag kom dit, blev liksom ovan och tafatt på nytt varje gång.
Förutom hästtjafs har jag inte så mycket att tillägga. Det är det gamla vanliga; Jocke bla bla, min kropp bla bla, orkar inte bla bla. Vill att det ska bli bra, men just nu känns det väldigt långt bort.
Bambi som nyfödd. Inte den vackraste av ankungar.
Måndag 11 april
Bläääää, vilken trött dag! Orkade åka till Bambi, och orkade faktiskt plugga på tåget, men sen tog energin slut. Jag skulle hem till Therese på middag, men både jag och Joakim somnade vid 16 och vaknade över tre timmar senare.
Jag hatar att vara så trött. Jag vågar aldrig se fram emot någonting, för jag vet att det kan komma såna här dagar. De är färre nu, men de förekommer. Förlamande trötthet och fruktansvärd huvudvärk. Ska det vara så? Jag äter bra nu, jag orkar inte leva som jag borde ha gjort för 14 kilo sedan. Varför var jag pigg och glad då? Och hur lång tid tar det att bli frisk från en depression?
Jag hatar att vara så trött. Jag vågar aldrig se fram emot någonting, för jag vet att det kan komma såna här dagar. De är färre nu, men de förekommer. Förlamande trötthet och fruktansvärd huvudvärk. Ska det vara så? Jag äter bra nu, jag orkar inte leva som jag borde ha gjort för 14 kilo sedan. Varför var jag pigg och glad då? Och hur lång tid tar det att bli frisk från en depression?
GrisHarry by Hampus.
Jag och mitt monster..
..heter den här bloggen. Men monstret har hamnat i skymundan, det handlar mest om mig nu. Jag har kommit jättelångt med mitt tillfrisknande. Sådär långt att jag ofta glömmer bort att jag är sjuk. Men jag måste erkänna att jag har blivit lite av en slacker. Framstegen var så många och gick så fort när jag började på Idun, så nu chillaxar jag bara och låter de sista, små sjukligheterna vara. Det är dumt. Åtgärda!
Monstrets territorier:
Monstrets territorier:
- Jag undviker kakor, chips, godis. Jag är rädd att jag inte ska bli nöjd när jag börjat äta. Men det blir jag ju. Väldigt onödig punkt alltså.
- Jag litar inte på mig själv i viktiga frågor. Blir som ett barn när något ska beslutas, måste fråga alla andra om råd. Det här kan inte heller vara en särskilt svår punkt, för om jag lugnar ner mig så kan jag oftast tänka rationellt.
- Jag undviker läsk. Jag tycker inte att det är särskilt gott, men det är ingen ursäkt. För det handlar mest om att det är otäckt. Jag vet inte vilka mängder som är lagom, och det gillar jag inte. Även om jag inte bryr mig så mycket när jag väl vet det, för min kropp vill ha mer sweets än rekommenderat ibland och mindre ibland.
- Jag är rädd för att äta utöver matschemat. Trots att de på SCÄ säger att det inte gör något om det händer då och då. Jag väger mig aldrig heller, så jag vet inte om det gör någon skillnad. Skulle nog vara lättare att prova om jag fick kolla vad som händer med vikten..
- Jag gillar inte att ta mer mat. Vill ha en färdig portion på tallriken, så att jag slipper ta ansvar själv. Lätt att öva bort, tror jag.
- Jag låter min "dagsform" (tjockkänsla) avgöra mitt humör när jag är med Joakim. Tidigare avgjorde dagsformen mitt humör hela tiden, så det är ett framsteg. Men.. Fan, alltså. Jag vill inte ha det så.
- Jag hatar min kropp.
- Jag hatar mitt utseende.
Söndag 10 april
Dansade latino idag. Har kommit fram till att det inte blir någon danskarriär för mig - ett kylskåp har bättre motorik än mig. Roligt är det i alla fall, och det är nice att dansa skaka-rumpa-dans när man faktiskt har en rumpa.
Joakim följde med till Bambi efter dansen. Han tog det initiativet själv, och jag blev sjukt glad! Har inte orkat skriva om det, men det är konstigt mellan oss. Jag är skiträdd att vi ska hamna i den onda cirkeln igen, där jag antingen stöter bort honom när han vill vara nära eller är för på så att han stöter bort mig. Så nu är jag mest avvaktande istället. Passiv. Avstängd. Det är obehagligt, egentligen är jag ju jättekär. Men det känns bättre idag.
Bambi mådde fint. Hon är lite mer hispig än vanligt i den nya miljön, men lugnade sig när vi pysslade i stallet. Hon har hittat en ponny som hon får umgås med i hagen, men resten av hästarna är onda. Stackars bebbe.
Nu ska vi se film. Jag orkar nämligen det nuförtiden. Tänk vad mat kan göra!
Joakim följde med till Bambi efter dansen. Han tog det initiativet själv, och jag blev sjukt glad! Har inte orkat skriva om det, men det är konstigt mellan oss. Jag är skiträdd att vi ska hamna i den onda cirkeln igen, där jag antingen stöter bort honom när han vill vara nära eller är för på så att han stöter bort mig. Så nu är jag mest avvaktande istället. Passiv. Avstängd. Det är obehagligt, egentligen är jag ju jättekär. Men det känns bättre idag.
Bambi mådde fint. Hon är lite mer hispig än vanligt i den nya miljön, men lugnade sig när vi pysslade i stallet. Hon har hittat en ponny som hon får umgås med i hagen, men resten av hästarna är onda. Stackars bebbe.
Nu ska vi se film. Jag orkar nämligen det nuförtiden. Tänk vad mat kan göra!
Lördag 9 april
Jeez, vilken dag det var igår. Jag var så jefla nervös hela dagen, hade världens största klump i magen både innan och medan vi hade Bambi i transporten. Hampus var grym, han har aldrig kört häst eller lastbil förut men gjorde det jättebra. Och Bambi var grym, klev in i bilen efter att ha tittat en liten stund.
Usch, jag hatar att vara nervös. Fattar inte att jag har tävlat både i ridsport och i boxning.. Skulle aldrig klara det idag. Som tur var åkte Jocke med igår, annars hade jag imploderat. Lyckas tyvärr inte äta som jag ska när jag har hjärtat i halsgropen, men istället för att bli glad över för lite mat så blir jag orolig att förbränningen ska lägga av.. Ätstört, men ändå bättre. Dessutom är det ju fantastiskt att jag inte ens minns hur det var att hetsäta när jag blev stressad. Yay för det.
Vi åkte vid halv tio igår, och kom hem halv åtta. Galet utmattande! Ändå lyckades jag hålla mig vaken och både laga mat och se film med Hampus och Jocke sen.
Lättnaden idag är enorm. Det låter hur löjligt som helst, men det var för mycket i veckan. Allt blir ju hundra gånger värre när hjärnan inte är med..
Har städat rummet idag (äntligen, har skjutit upp det lite för länge nu) och sen åkte jag till Bambi. Pluggade (!!) på tåget dit, det var fan inte igår. Bambi mådde bra, lite mobbad av de andra stona men det bör bli bättre när de lär känna varandra. Jag var bara där kort, borstade lite och kollade runt i stallet.
Ursäkta att jag är sämst på att blogga. Jag kommer bara inte på så mycket att säga om ätstörningen längre. Den visar sig ju mest i att jag fuckar upp allt med Jockiboi, så nu ska jag åtgärda det och se film med honom.
Usch, jag hatar att vara nervös. Fattar inte att jag har tävlat både i ridsport och i boxning.. Skulle aldrig klara det idag. Som tur var åkte Jocke med igår, annars hade jag imploderat. Lyckas tyvärr inte äta som jag ska när jag har hjärtat i halsgropen, men istället för att bli glad över för lite mat så blir jag orolig att förbränningen ska lägga av.. Ätstört, men ändå bättre. Dessutom är det ju fantastiskt att jag inte ens minns hur det var att hetsäta när jag blev stressad. Yay för det.
Vi åkte vid halv tio igår, och kom hem halv åtta. Galet utmattande! Ändå lyckades jag hålla mig vaken och både laga mat och se film med Hampus och Jocke sen.
Lättnaden idag är enorm. Det låter hur löjligt som helst, men det var för mycket i veckan. Allt blir ju hundra gånger värre när hjärnan inte är med..
Har städat rummet idag (äntligen, har skjutit upp det lite för länge nu) och sen åkte jag till Bambi. Pluggade (!!) på tåget dit, det var fan inte igår. Bambi mådde bra, lite mobbad av de andra stona men det bör bli bättre när de lär känna varandra. Jag var bara där kort, borstade lite och kollade runt i stallet.
Ursäkta att jag är sämst på att blogga. Jag kommer bara inte på så mycket att säga om ätstörningen längre. Den visar sig ju mest i att jag fuckar upp allt med Jockiboi, så nu ska jag åtgärda det och se film med honom.
Fredag 8 april
Foto: Hampus Olesund
Torsdag 7 april
Har fått hjälp att hitta lastbil för Bambis flytt, det känns så skönt! Kom ur min förlamning en aning, så nu borde det snart vara dags att köra hit henne. Imorgon, närmare bestämt. Om allt går som det ska, det vill säga..
Joakim var med på samtal med min terra idag. Det var ett bra samtal, men jag kunde inte sluta gråta och jag kastade ur mig saker som bara ett barn skulle göra. Jag hatar att jag beter mig som en unge, men tydligen så är jag en. Jag kan varken hantera en vuxen relation eller ett vuxet liv. Det känns inte som om vi kommer kunna komma vidare, för det kräver saker som jag inte klarar av. Jag orkar inte, vill inte. Jag vill att det ska bli bra utan en massa skit på vägen. Jocki var i alla fall med och åt lunch med oss, det var mysigt.
På eftermiddagen gick allt dåligt. Alla drog från Idun, och jag ville inte eftermiddagsfika själv, så jag begav mig hemåt på tom mage. Dålig idé. Det tog hundra år att gå till tunnelbanan eftersom det blåste så mycket, och så fungerade inte mitt SL-kort som jag fyllde på imorse. Fick gå tillbaka till SCÄ och leta igenom alla papperskorgar efter kvittot, och sen gå tillbaka igen i stormen. Trodde att jag skulle dö när bussen från tunnelbanan gick precis när jag kom ut. Hade misslyckats med att hitta chaufför till Bambis flytt samma dag som det fanns lastbil att hyra, och jag lyckades inte strukturera upp någonting. Var tvungen att ligga i horisontalläge en stund.
Allt har löst sig med Hampus som chaffis och Lindas mamma som lasthjälp, och jag har varit på Hästbiten och handlat en ny grimma till min pony. Kom in och bad om en billig lädergrimma, men karln i butiken hade ingen så han fick sänka priset på en dyr lädergrimma istället. Sånt gillar jag.
Eh, jag svamlar. Ta hand om er, och så. Och håll tummarna för att min häst tycker om att åka transport. Chansen är inte jättestor.
Joakim var med på samtal med min terra idag. Det var ett bra samtal, men jag kunde inte sluta gråta och jag kastade ur mig saker som bara ett barn skulle göra. Jag hatar att jag beter mig som en unge, men tydligen så är jag en. Jag kan varken hantera en vuxen relation eller ett vuxet liv. Det känns inte som om vi kommer kunna komma vidare, för det kräver saker som jag inte klarar av. Jag orkar inte, vill inte. Jag vill att det ska bli bra utan en massa skit på vägen. Jocki var i alla fall med och åt lunch med oss, det var mysigt.
På eftermiddagen gick allt dåligt. Alla drog från Idun, och jag ville inte eftermiddagsfika själv, så jag begav mig hemåt på tom mage. Dålig idé. Det tog hundra år att gå till tunnelbanan eftersom det blåste så mycket, och så fungerade inte mitt SL-kort som jag fyllde på imorse. Fick gå tillbaka till SCÄ och leta igenom alla papperskorgar efter kvittot, och sen gå tillbaka igen i stormen. Trodde att jag skulle dö när bussen från tunnelbanan gick precis när jag kom ut. Hade misslyckats med att hitta chaufför till Bambis flytt samma dag som det fanns lastbil att hyra, och jag lyckades inte strukturera upp någonting. Var tvungen att ligga i horisontalläge en stund.
Allt har löst sig med Hampus som chaffis och Lindas mamma som lasthjälp, och jag har varit på Hästbiten och handlat en ny grimma till min pony. Kom in och bad om en billig lädergrimma, men karln i butiken hade ingen så han fick sänka priset på en dyr lädergrimma istället. Sånt gillar jag.
Eh, jag svamlar. Ta hand om er, och så. Och håll tummarna för att min häst tycker om att åka transport. Chansen är inte jättestor.
Onsdag 6 april
Idag har jag haft århundradets bästa dag. Ganska mycket tårar under terrasamtalet, men annat kan jag nog inte räkna med. Resten har varit grymt!!
Det kändes jättebra på Idun och jättebra med Jocke. Dessutom gick vi ut ett stort gäng och drack öl, vin och cocktails. Sex tjejer från Idun och två pojkvänner. Det var så jävla trevligt! Gah, jag blir tårögd. Att vara bland folk, känna mig social, kunna koncentrera mig på det andra säger och känna mig bekväm i sällskapet, det är fan svårslaget.
Någon tycker att Anna SkipHer i tunnelbaneuppgången mot SCÄ är likamed hets mot folkgrupp. Så denna någon har plockat ner alla sex planscher på henne. Stackars Anna.
Tack igen för fina kommentarer. Ni är kloka och jag tycker om er.
Det kändes jättebra på Idun och jättebra med Jocke. Dessutom gick vi ut ett stort gäng och drack öl, vin och cocktails. Sex tjejer från Idun och två pojkvänner. Det var så jävla trevligt! Gah, jag blir tårögd. Att vara bland folk, känna mig social, kunna koncentrera mig på det andra säger och känna mig bekväm i sällskapet, det är fan svårslaget.
Någon tycker att Anna SkipHer i tunnelbaneuppgången mot SCÄ är likamed hets mot folkgrupp. Så denna någon har plockat ner alla sex planscher på henne. Stackars Anna.
Tack igen för fina kommentarer. Ni är kloka och jag tycker om er.
Tisdag 5 april
Idag var en möcke mysig Idundag. Fick chansen att lära känna den nya tjejen och den nygamla tjejen (hon har bytt grupp en vecka) lite bättre, igår grät jag ju bara. Mindfulnessövning gick dock inte alls, jag kan inte förstå att bara tanken på att vara i nuet ger mig panikkänslor!
Apropå gårdagens (och senaste 18 månadernas) huvudämne så är den nygamla flickan, Malin, i samma situation. När jag hörde henne berätta om hur hon tänker kring och beter sig mot sin pojkvän, så fick jag lite hopp. Malin är en skitsöt och härlig tjej, klart som fan att hennes kille vill ha henne! Jag önskar helt enkelt att vi är lika även där.
Jag var aspeppad på vägen hem, skulle berätta för Jocke att nu ska allt bli bra. Ni som känner Joakim vet att han har en förmåga att verka väldigt oengagerad och ointresserad ibland. Igår var en sån dag. Och när jag försöker tro på honom, försöker tro på mig själv och försöker våga slappna av, då blir det jättefel om jag inte känner att jag får någon respons. Allt blev bajs, jag åkte på dansen och var ledsen och skitdålig, kom hem och bråkade i timmar.
Jag vill bara att det ska bli bra, men vi har hamnat i en ond cirkel som är sjukt svårt att komma ur. Jag är osäker och rädd att Joakim inte vill ha mig, men när jag försöker strunta i det så lyser det ändå igenom, vilket är förbannat osexigt och gör att Jocke ledsnar, och då blir jag ännu mer osäker och allt går åt helvete.
Vi har pratat väldigt mycket. J vill att det ska vara vi, men jag vet inte hur det någonsin ska kunna fungera. Jag får oss att må dåligt hela tiden, så ska det inte vara.
Apropå gårdagens (och senaste 18 månadernas) huvudämne så är den nygamla flickan, Malin, i samma situation. När jag hörde henne berätta om hur hon tänker kring och beter sig mot sin pojkvän, så fick jag lite hopp. Malin är en skitsöt och härlig tjej, klart som fan att hennes kille vill ha henne! Jag önskar helt enkelt att vi är lika även där.
Jag var aspeppad på vägen hem, skulle berätta för Jocke att nu ska allt bli bra. Ni som känner Joakim vet att han har en förmåga att verka väldigt oengagerad och ointresserad ibland. Igår var en sån dag. Och när jag försöker tro på honom, försöker tro på mig själv och försöker våga slappna av, då blir det jättefel om jag inte känner att jag får någon respons. Allt blev bajs, jag åkte på dansen och var ledsen och skitdålig, kom hem och bråkade i timmar.
Jag vill bara att det ska bli bra, men vi har hamnat i en ond cirkel som är sjukt svårt att komma ur. Jag är osäker och rädd att Joakim inte vill ha mig, men när jag försöker strunta i det så lyser det ändå igenom, vilket är förbannat osexigt och gör att Jocke ledsnar, och då blir jag ännu mer osäker och allt går åt helvete.
Vi har pratat väldigt mycket. J vill att det ska vara vi, men jag vet inte hur det någonsin ska kunna fungera. Jag får oss att må dåligt hela tiden, så ska det inte vara.
Måndag 4 april
Golly, what a day, som Robin Hood skulle säga.
Har blivit väldigt påverkad av av kritik jag har fått idag, bland annat här. Jag är fullt medveten om att det är ett problem att jag inte vågar tro på att Joakim älskar mig. Det är skitjobbigt för Jocke, han är helt hjälplös. Men jag hoppas att det inte är lika jobbigt för honom som för mig. Jag kan inte ens beskriva hur det känns att inte tro att man är värd att älskas, men det suger så jävla hårt. Speciellt när man vet att de tankarna går ut över den som betyder mest. Mat- och kroppsproblemen är löjliga i jämförelse med det här, och det finns inget jag önskar mer än att det ska bli bra, att vi bara ska få vara lyckliga.
Jag och Jocki pratar väldigt mycket, och jag publicerar inget här som vi inte har pratat om. När jag började blogga trodde jag att en ätstörning handlade om kropp, vikt och mat, men nu har jag insett att det inte alls har med det att göra. Jag vill visa vad det egentligen handlar om; till exempel självhat. Och jag vill inte censurera.
Är ändå glad att allt rörts upp idag, Joakims försvarskommentar fick mig verkligen att tveka på mina värdelöshetskänslor. (Men spiggesill.. Haha, vad fan Jocke?!) Så tack för det, Anonym!
Och tack ni andra, ni skriver så fina saker och det BETYDER SÅ MYCKET!! Ni anar inte.
Nu är det Idunvecka. Hade en jobbig dag (som sagt), så jag klarade inte av kroppskännedomsövningen. Stod dessutom och grät med J i telefonen när jag beställde lunchen, så jag missade ordet "helstekt" framför "forell". Fick in en hel fisk, huvud och allt. Jag, som fortfarande låtsas att jag inte äter kött, fick lite svårt att tänka bort att fisken stirrade på mig. Kände mig lite dum där. Kändes extra dumt att jag pillade i maten (what to do med en orensad fisk?) inför den nya tjejen, man vill ju föregå med gott exempel..
Fikade med älskade Åsa efter Idun, har inte träffat henne på hundra år. Hon fick mig att må bra igen, och när vi skildes åt träffade jag Anna och tog med henne hem. Vi och Joakim åt finmiddag och sen har vi hängt i vår säng. Det är så jävla fint när en pissdag vänds till en grym dag!! Och jag älskar er som gjorde det möjligt.
Har blivit väldigt påverkad av av kritik jag har fått idag, bland annat här. Jag är fullt medveten om att det är ett problem att jag inte vågar tro på att Joakim älskar mig. Det är skitjobbigt för Jocke, han är helt hjälplös. Men jag hoppas att det inte är lika jobbigt för honom som för mig. Jag kan inte ens beskriva hur det känns att inte tro att man är värd att älskas, men det suger så jävla hårt. Speciellt när man vet att de tankarna går ut över den som betyder mest. Mat- och kroppsproblemen är löjliga i jämförelse med det här, och det finns inget jag önskar mer än att det ska bli bra, att vi bara ska få vara lyckliga.
Jag och Jocki pratar väldigt mycket, och jag publicerar inget här som vi inte har pratat om. När jag började blogga trodde jag att en ätstörning handlade om kropp, vikt och mat, men nu har jag insett att det inte alls har med det att göra. Jag vill visa vad det egentligen handlar om; till exempel självhat. Och jag vill inte censurera.
Är ändå glad att allt rörts upp idag, Joakims försvarskommentar fick mig verkligen att tveka på mina värdelöshetskänslor. (Men spiggesill.. Haha, vad fan Jocke?!) Så tack för det, Anonym!
Och tack ni andra, ni skriver så fina saker och det BETYDER SÅ MYCKET!! Ni anar inte.
Nu är det Idunvecka. Hade en jobbig dag (som sagt), så jag klarade inte av kroppskännedomsövningen. Stod dessutom och grät med J i telefonen när jag beställde lunchen, så jag missade ordet "helstekt" framför "forell". Fick in en hel fisk, huvud och allt. Jag, som fortfarande låtsas att jag inte äter kött, fick lite svårt att tänka bort att fisken stirrade på mig. Kände mig lite dum där. Kändes extra dumt att jag pillade i maten (what to do med en orensad fisk?) inför den nya tjejen, man vill ju föregå med gott exempel..
Fikade med älskade Åsa efter Idun, har inte träffat henne på hundra år. Hon fick mig att må bra igen, och när vi skildes åt träffade jag Anna och tog med henne hem. Vi och Joakim åt finmiddag och sen har vi hängt i vår säng. Det är så jävla fint när en pissdag vänds till en grym dag!! Och jag älskar er som gjorde det möjligt.
Lämna det bakomflutna före dig och glöm inte att idag är igår i morgon.
Söndag 3 april
Haha, jag ÄLSKAR spamkommentarer! Klockers.
Inlägg: "Jag kräktes idag, och allt är piss."
Kommentar: "Hej, allt bra idag? Läs min blogg, bla bla blaaa. <3 <3 <3".
Vaknade ganska välmående, men läste ett sms jag fått under morgonen och sänktes totalt. Ett tips till alla er som försöker ta er upp ur ett helvete: Omge er inte med människor som saknar förståelse för andra.
Ville dansa idag, men jag lyckades inte ta mig iväg. Var även nära att inte komma iväg och fika med Johanna, men som tur var gjorde jag det. Blev på betydligt mycket bättre humör! Efter fikat mötte jag Joakim, vi åt kebabmiddag på stående fot och sen såg vi division 6-fotboll i Hägerstensåsen. Trevligt men blött.
Nu har jag tyvärr ångest igen. Jag fattar inte att jag fortfarande är så okapabel att klara av måsten, men att flytta min häst till Stockholm känns i princip omöjligt. Jag vill ha det gjort nu, samtidigt som det känns helt orimligt att jag ska kunna fixa det. Jag orkar inte. Jag vill bara sälja henne, sluta skolan, lämna Jocke, gräva ner mig. Nej, jag vill bara må bra.
Inlägg: "Jag kräktes idag, och allt är piss."
Kommentar: "Hej, allt bra idag? Läs min blogg, bla bla blaaa. <3 <3 <3".
Vaknade ganska välmående, men läste ett sms jag fått under morgonen och sänktes totalt. Ett tips till alla er som försöker ta er upp ur ett helvete: Omge er inte med människor som saknar förståelse för andra.
Ville dansa idag, men jag lyckades inte ta mig iväg. Var även nära att inte komma iväg och fika med Johanna, men som tur var gjorde jag det. Blev på betydligt mycket bättre humör! Efter fikat mötte jag Joakim, vi åt kebabmiddag på stående fot och sen såg vi division 6-fotboll i Hägerstensåsen. Trevligt men blött.
Nu har jag tyvärr ångest igen. Jag fattar inte att jag fortfarande är så okapabel att klara av måsten, men att flytta min häst till Stockholm känns i princip omöjligt. Jag vill ha det gjort nu, samtidigt som det känns helt orimligt att jag ska kunna fixa det. Jag orkar inte. Jag vill bara sälja henne, sluta skolan, lämna Jocke, gräva ner mig. Nej, jag vill bara må bra.
Lördag 2 april
Panikångest är otäckt. Jag fattar liksom inte vad det är förrän efteråt, det känns så jävla.. galet. Galenskapen, det sinnessjuka, det blir så påtagligt; jag kan inte kontrollera mig. Inte andas, inte kommunicera, inte tänka. Det är förresten nästan värre innan, då blir jag knäpp på riktigt och beter mig helt vansinnigt. Det känns inte som om det är på riktigt, som att det är jag som är i den där paniken. Jag vill inte att det ska vara jag. Jag vill inte vara en dåre.
Jag hade sån där ligga-under-ytan-och-sjuda-ångest hela kvällen igår, och på natten rann det över. Jag glömde helt bort alla ångestdämpande tips och det där med att gradera känslan och klocka minutrarna.. Det är så jävla svårt att tänka struktkurerat när man är mitt i det. Och den där konstiga pysångesten som jag har fått på senaste tiden, den som kan hålla i sig i dagar och som "bara" ger obehag i bröstkorgen och en olustig oroskänsla, den kan jag inte hantera alls.
Magen surrenderade (..borde vara ett svenskt ord!) i natt och jag tog mig inte till Bambi i morse som jag hade tänkt mig. Det hade inte gått ändå, jag var helt kraftlös efter all ångest. (Fan, vad jag hatar ordet ångest! Det finns ingenting jag är så jävla less på. Skulle vara ätstörning då. Samma skit).
Jag mådde bättre efter frukosten och kom iväg till Sörmland på eftermiddagen. Mockade och fixade stallet, sen borstade jag ponnyn en stund. Tog in henne ensam i stallet, och det gick hur bra som helst! Tidigare har hon blivit jätteängslig utan de andra, vilket är väldigt dumt eftersom hon ska köras ensam till Stockholm snart.. Hon är fin, min häst.
Linda var inte hemma, och jag kände inte att det var rätt natt att spendera ensam, så jag åkte hem igen. Käkade lite godis innan Jocke ringde och berättade att han skulle ut. Jag skulle bli själv ändå. Och jag är så jävla värdelös som inte kan hantera det..!
Godiset kändes plötsligt onödigt, och jag kände mig äcklig. Så jag kräktes på tåget. Kan fan inte ens minnas när jag gjorde det sist, i höstas någon gång. Helt värdelös grej, det var väldigt äckligt och inte det minsta ångestdämpande. Jag mådde bara sämre. Jag var inte bara ful, värdelös, trött och ångestfylld längre, utan ätstörd också. Ehm, alltså, det visste jag redan att jag var. Men.. Gah.
Skönt i alla fall att det inte dämpade ångesten, även om jag verkligen saknar att ha något som hjälper.
Mötte Joakim på T-centralen för att få hemnyckeln, och han var jättefin. Där stod jag, svettig och finnig och ful och nykräkt, med världens vackraste människa. Det här går inte. Det går fan inte.
Måste göra slut när han kommer hem. Frågan är om förslaget kommer gå igenom när jag har hans kläder på mig. Antagligen inte. Det är lite som om Juholt skulle försöka vinna tillbaka sossarnas stöd iklädd en sån här.
Jag orkar inte byta om, så vi får nog fortsätta vara tillsammans.
Jag hade sån där ligga-under-ytan-och-sjuda-ångest hela kvällen igår, och på natten rann det över. Jag glömde helt bort alla ångestdämpande tips och det där med att gradera känslan och klocka minutrarna.. Det är så jävla svårt att tänka struktkurerat när man är mitt i det. Och den där konstiga pysångesten som jag har fått på senaste tiden, den som kan hålla i sig i dagar och som "bara" ger obehag i bröstkorgen och en olustig oroskänsla, den kan jag inte hantera alls.
Magen surrenderade (..borde vara ett svenskt ord!) i natt och jag tog mig inte till Bambi i morse som jag hade tänkt mig. Det hade inte gått ändå, jag var helt kraftlös efter all ångest. (Fan, vad jag hatar ordet ångest! Det finns ingenting jag är så jävla less på. Skulle vara ätstörning då. Samma skit).
Jag mådde bättre efter frukosten och kom iväg till Sörmland på eftermiddagen. Mockade och fixade stallet, sen borstade jag ponnyn en stund. Tog in henne ensam i stallet, och det gick hur bra som helst! Tidigare har hon blivit jätteängslig utan de andra, vilket är väldigt dumt eftersom hon ska köras ensam till Stockholm snart.. Hon är fin, min häst.
Linda var inte hemma, och jag kände inte att det var rätt natt att spendera ensam, så jag åkte hem igen. Käkade lite godis innan Jocke ringde och berättade att han skulle ut. Jag skulle bli själv ändå. Och jag är så jävla värdelös som inte kan hantera det..!
Godiset kändes plötsligt onödigt, och jag kände mig äcklig. Så jag kräktes på tåget. Kan fan inte ens minnas när jag gjorde det sist, i höstas någon gång. Helt värdelös grej, det var väldigt äckligt och inte det minsta ångestdämpande. Jag mådde bara sämre. Jag var inte bara ful, värdelös, trött och ångestfylld längre, utan ätstörd också. Ehm, alltså, det visste jag redan att jag var. Men.. Gah.
Skönt i alla fall att det inte dämpade ångesten, även om jag verkligen saknar att ha något som hjälper.
Mötte Joakim på T-centralen för att få hemnyckeln, och han var jättefin. Där stod jag, svettig och finnig och ful och nykräkt, med världens vackraste människa. Det här går inte. Det går fan inte.
Måste göra slut när han kommer hem. Frågan är om förslaget kommer gå igenom när jag har hans kläder på mig. Antagligen inte. Det är lite som om Juholt skulle försöka vinna tillbaka sossarnas stöd iklädd en sån här.
Jag orkar inte byta om, så vi får nog fortsätta vara tillsammans.
Fredag 1 april
Humor.
Google:
SL.
SR Jämtland.
Söta.
Jag har Harrys framtänder i handväskan. Aprilskämt? Allvar? Huh?
Som sagt, idag har haren opererats. Jag har gått i skola (tackar Saras övertalande förmåga) och köpt en Rubik's Cube (förövrigt den sämsta vän jag någonsin haft. Blä! Har dock lyckats lösa den en gång, tur att det finns många nördar som gillar Youtube). Har även åkt in till Odenplan och handlat medicin till djuret.
Sex resor med buss 40 idag, lyckades pricka in "via Ekhagen" varje gång. Det är mitt värsta, tror jag. Ekhagenbussen. Det suger i och för sig att åka buss i Stockholm ihuvudtaget, för det går så sjukt långsamt. I alla andra städer åker bussen från en destination till en annan, och så stannar den på vägen. I Stockholm måste alla gator och gränder och kvarter ha en egen busshållsplats, och alla hållplatser måste passeras av alla busslinjer. Det går fortare att gå till universitetet än att åka buss dit, och det går fortare att cykla till Odenplan än att ta bussen. Jag hatar att åka buss här!! Det är som mindfulness, jag blir så stressad av det att hjärtat kryper ut i ena armen varje gång.
Så fick jag ur mig det också. Jag är förresten trött. Och opeppad. Hejdå.
Google:
SL.
SR Jämtland.
Söta.
Jag har Harrys framtänder i handväskan. Aprilskämt? Allvar? Huh?
Som sagt, idag har haren opererats. Jag har gått i skola (tackar Saras övertalande förmåga) och köpt en Rubik's Cube (förövrigt den sämsta vän jag någonsin haft. Blä! Har dock lyckats lösa den en gång, tur att det finns många nördar som gillar Youtube). Har även åkt in till Odenplan och handlat medicin till djuret.
Sex resor med buss 40 idag, lyckades pricka in "via Ekhagen" varje gång. Det är mitt värsta, tror jag. Ekhagenbussen. Det suger i och för sig att åka buss i Stockholm ihuvudtaget, för det går så sjukt långsamt. I alla andra städer åker bussen från en destination till en annan, och så stannar den på vägen. I Stockholm måste alla gator och gränder och kvarter ha en egen busshållsplats, och alla hållplatser måste passeras av alla busslinjer. Det går fortare att gå till universitetet än att åka buss dit, och det går fortare att cykla till Odenplan än att ta bussen. Jag hatar att åka buss här!! Det är som mindfulness, jag blir så stressad av det att hjärtat kryper ut i ena armen varje gång.
Så fick jag ur mig det också. Jag är förresten trött. Och opeppad. Hejdå.
He's alive!!
Vinglig, tandlös och aningen bitter, men Harrylito klarade operationen!! Försökte filma honom on drugs, men det blev som ett foto med playknapp. Ganska opigg kille, så att säga.
Faen, vad lättad jag är. Tack alla fina som skänkte pengar!! Hoppas att det är sista gången vi spenderar 4950 kronor på en kanin..
Faen, vad lättad jag är. Tack alla fina som skänkte pengar!! Hoppas att det är sista gången vi spenderar 4950 kronor på en kanin..
Friskare än gemene man.
Hillevi Wahl har skrivit om ätstörningar igen. En ganska ointressant kolumn, tycker jag, men jag gillade det här:
"- Många av oss som tidigare har varit drabbade av ätstörning har blivit tvungna att ifrågasätta normer, bantningshysteri, utseendeideal och mediebudskap, vilket inte sällan har lett till att vi inte endast är friska, utan numera kan känna oss ännu friskare än gemene man, säger Nike Linn Säfwenberg, redaktör för ABK:s tidning Insikt."
Gillar som sagt när jag får saker bekräftade sådär. (En vacker dag tänker jag lita på mig själv också, lovar). Ätstörda som försöker bli friska, men som inte riktigt vill släppa taget, försvarar ofta sjukdomen med att "alla har lite ätstörda tankar". Jag har alltid ansett att det är ofriskt med kroppshat, ofriskt med tvångsmässig träning, ofriskt att kompensera, ofriskt att ha matångest, ofriskt med bantning och dieter för normalviktiga. Och det är det.
Det ska bli så JÄVLA SKÖNT att komma ur det här.
"- Många av oss som tidigare har varit drabbade av ätstörning har blivit tvungna att ifrågasätta normer, bantningshysteri, utseendeideal och mediebudskap, vilket inte sällan har lett till att vi inte endast är friska, utan numera kan känna oss ännu friskare än gemene man, säger Nike Linn Säfwenberg, redaktör för ABK:s tidning Insikt."
Gillar som sagt när jag får saker bekräftade sådär. (En vacker dag tänker jag lita på mig själv också, lovar). Ätstörda som försöker bli friska, men som inte riktigt vill släppa taget, försvarar ofta sjukdomen med att "alla har lite ätstörda tankar". Jag har alltid ansett att det är ofriskt med kroppshat, ofriskt med tvångsmässig träning, ofriskt att kompensera, ofriskt att ha matångest, ofriskt med bantning och dieter för normalviktiga. Och det är det.
Det ska bli så JÄVLA SKÖNT att komma ur det här.
(Imagine en jätteglad bild av mig. Tyvärr log jag bara på bild när jag var mager (?)).
