Tisdag 5 april
Apropå gårdagens (och senaste 18 månadernas) huvudämne så är den nygamla flickan, Malin, i samma situation. När jag hörde henne berätta om hur hon tänker kring och beter sig mot sin pojkvän, så fick jag lite hopp. Malin är en skitsöt och härlig tjej, klart som fan att hennes kille vill ha henne! Jag önskar helt enkelt att vi är lika även där.
Jag var aspeppad på vägen hem, skulle berätta för Jocke att nu ska allt bli bra. Ni som känner Joakim vet att han har en förmåga att verka väldigt oengagerad och ointresserad ibland. Igår var en sån dag. Och när jag försöker tro på honom, försöker tro på mig själv och försöker våga slappna av, då blir det jättefel om jag inte känner att jag får någon respons. Allt blev bajs, jag åkte på dansen och var ledsen och skitdålig, kom hem och bråkade i timmar.
Jag vill bara att det ska bli bra, men vi har hamnat i en ond cirkel som är sjukt svårt att komma ur. Jag är osäker och rädd att Joakim inte vill ha mig, men när jag försöker strunta i det så lyser det ändå igenom, vilket är förbannat osexigt och gör att Jocke ledsnar, och då blir jag ännu mer osäker och allt går åt helvete.
Vi har pratat väldigt mycket. J vill att det ska vara vi, men jag vet inte hur det någonsin ska kunna fungera. Jag får oss att må dåligt hela tiden, så ska det inte vara.
Allt bra?
Mer spamkommentarer?! (ovenför)
Nu önskar jag att jag hade ett riktigt bra råd att ge dig, men det har jag dessvärre inte. Men jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa vis för er båda!
Jag förstår att detta inte handlar om hans känslor för dig utan om dina känslor för dig själv. Om du kunde utnyttja hans friska perspektiv och låta det ersätta din egen skeva självbild så skulle du antagligen inte känna något behov av att ifrågasätta honom. Du måste börja se dig själv utifrån. Det är jättesvårt, jag vet. Jag har själv suttit där och gömt ansiktet. Om det mest handlar om att du känner dig ful och oattraktiv, och du måste känna dig söt för att kunna slappna av och tro på hans ömhetsbetygelser, så kan en annan infallsvinkel vara att försöka ändra dina tankemönster kring utseendets betydelse i en relation. Om du inte kan tro på att du är söt kan du i alla fall försöka tro på att han skulle tycka om dig även om du var ful som stryk, för att du har en massa andra kvalitéer och för att människor i största allmänhet oftast älskar varandra utan att vara särskilt vackra eller bildsköna. Då kommer du åtminstone kunna slappna av och lita på att han tycker om dig. Sen är det bara självbilden kvar att jobba med. Bara min slutsats, när jag tänker på hur processen har sett ut för mig. Kramar
