Jag och mitt monster..
Monstrets territorier:
- Jag undviker kakor, chips, godis. Jag är rädd att jag inte ska bli nöjd när jag börjat äta. Men det blir jag ju. Väldigt onödig punkt alltså.
- Jag litar inte på mig själv i viktiga frågor. Blir som ett barn när något ska beslutas, måste fråga alla andra om råd. Det här kan inte heller vara en särskilt svår punkt, för om jag lugnar ner mig så kan jag oftast tänka rationellt.
- Jag undviker läsk. Jag tycker inte att det är särskilt gott, men det är ingen ursäkt. För det handlar mest om att det är otäckt. Jag vet inte vilka mängder som är lagom, och det gillar jag inte. Även om jag inte bryr mig så mycket när jag väl vet det, för min kropp vill ha mer sweets än rekommenderat ibland och mindre ibland.
- Jag är rädd för att äta utöver matschemat. Trots att de på SCÄ säger att det inte gör något om det händer då och då. Jag väger mig aldrig heller, så jag vet inte om det gör någon skillnad. Skulle nog vara lättare att prova om jag fick kolla vad som händer med vikten..
- Jag gillar inte att ta mer mat. Vill ha en färdig portion på tallriken, så att jag slipper ta ansvar själv. Lätt att öva bort, tror jag.
- Jag låter min "dagsform" (tjockkänsla) avgöra mitt humör när jag är med Joakim. Tidigare avgjorde dagsformen mitt humör hela tiden, så det är ett framsteg. Men.. Fan, alltså. Jag vill inte ha det så.
- Jag hatar min kropp.
- Jag hatar mitt utseende.
Hej :) hur går allt för dig? har du haft en bra helg?kram
En dikt : )
Nära jorden vill jag vandra
Låta friden spira genom mig som liv
Växandes bland stenarna på våren
Efter vinterns långa vila, ta ett kliv
Och sjunk ned i markens mjuka tysta mylla
Bara sjung en sång som fågeln i ditt bröst
Och låt alltings tunga hjärtslag ge ditt väsen
En ny mening utan längtan, en ny tröst
är du inte rädd för att falla tillbaka när du undviker sötsaker?
vad hette din öl-kille föressten?
kram på dig!
Haj. Så himla bra ändå att du kan se de här grejerna och t o m tänker kring hur du kan bli av med dem. Tror du kommer ge äs-monstret en rejäl känga till..:)
Sen det här med depression... det är så himla komplicerat. man vill ju tänka att bara man börjat äta normalt och fått stabil och normal vikt så mår man bra. Men det återstår säkert ofta just sådana saker som depression. Det är väl att försöka att inte ge upp och jobba på precis som du gör. Hitta intressen (som latinodans hihi) och börja hitta de där guldkornen i vardagen igen..
Tar du antidepressiv medicin? Kram (och jobba på, du är en sann inspiration och skriver så insiktsfullt och bra tycker jag)
