Söndag 3 april
Inlägg: "Jag kräktes idag, och allt är piss."
Kommentar: "Hej, allt bra idag? Läs min blogg, bla bla blaaa. <3 <3 <3".
Vaknade ganska välmående, men läste ett sms jag fått under morgonen och sänktes totalt. Ett tips till alla er som försöker ta er upp ur ett helvete: Omge er inte med människor som saknar förståelse för andra.
Ville dansa idag, men jag lyckades inte ta mig iväg. Var även nära att inte komma iväg och fika med Johanna, men som tur var gjorde jag det. Blev på betydligt mycket bättre humör! Efter fikat mötte jag Joakim, vi åt kebabmiddag på stående fot och sen såg vi division 6-fotboll i Hägerstensåsen. Trevligt men blött.
Nu har jag tyvärr ångest igen. Jag fattar inte att jag fortfarande är så okapabel att klara av måsten, men att flytta min häst till Stockholm känns i princip omöjligt. Jag vill ha det gjort nu, samtidigt som det känns helt orimligt att jag ska kunna fixa det. Jag orkar inte. Jag vill bara sälja henne, sluta skolan, lämna Jocke, gräva ner mig. Nej, jag vill bara må bra.
Problemet är ju att det inte tjänar någonting till att fly från sina demoner: förr eller senare hinner de ifatt en. Man måste söka upp dem själv och förgöra dem. Få dem att ångra att de någonsin funnits. Det är så lätt att bara springa iväg, men du dödar dina demoner nu, och du vinner.
Mm heja spamkommentarer liksom. eller ngt.
Sara är klok. Det spelar ingen roll hur mycket man springer eller försöker gömma sig för sina demoner, för de hittar en alltid. Alltid. Du måste förgöra dem för att bli fri, för att kunna må bra. Även om det kommer vara pissjobbigt och hemskt, så kommer det med all säkerhet vara väldigt värt det när det är klart. Och försök så mycket du kan att sluta fokusera på vad du inte klarar av och inte orkar och tänk på det du faktiskt klarar av, för det är fan riktigt jävla mycket M! För du ägeeer!
