Måndag 4 april
Golly, what a day, som Robin Hood skulle säga.
Har blivit väldigt påverkad av av kritik jag har fått idag, bland annat här. Jag är fullt medveten om att det är ett problem att jag inte vågar tro på att Joakim älskar mig. Det är skitjobbigt för Jocke, han är helt hjälplös. Men jag hoppas att det inte är lika jobbigt för honom som för mig. Jag kan inte ens beskriva hur det känns att inte tro att man är värd att älskas, men det suger så jävla hårt. Speciellt när man vet att de tankarna går ut över den som betyder mest. Mat- och kroppsproblemen är löjliga i jämförelse med det här, och det finns inget jag önskar mer än att det ska bli bra, att vi bara ska få vara lyckliga.
Jag och Jocki pratar väldigt mycket, och jag publicerar inget här som vi inte har pratat om. När jag började blogga trodde jag att en ätstörning handlade om kropp, vikt och mat, men nu har jag insett att det inte alls har med det att göra. Jag vill visa vad det egentligen handlar om; till exempel självhat. Och jag vill inte censurera.
Är ändå glad att allt rörts upp idag, Joakims försvarskommentar fick mig verkligen att tveka på mina värdelöshetskänslor. (Men spiggesill.. Haha, vad fan Jocke?!) Så tack för det, Anonym!
Och tack ni andra, ni skriver så fina saker och det BETYDER SÅ MYCKET!! Ni anar inte.
Nu är det Idunvecka. Hade en jobbig dag (som sagt), så jag klarade inte av kroppskännedomsövningen. Stod dessutom och grät med J i telefonen när jag beställde lunchen, så jag missade ordet "helstekt" framför "forell". Fick in en hel fisk, huvud och allt. Jag, som fortfarande låtsas att jag inte äter kött, fick lite svårt att tänka bort att fisken stirrade på mig. Kände mig lite dum där. Kändes extra dumt att jag pillade i maten (what to do med en orensad fisk?) inför den nya tjejen, man vill ju föregå med gott exempel..
Fikade med älskade Åsa efter Idun, har inte träffat henne på hundra år. Hon fick mig att må bra igen, och när vi skildes åt träffade jag Anna och tog med henne hem. Vi och Joakim åt finmiddag och sen har vi hängt i vår säng. Det är så jävla fint när en pissdag vänds till en grym dag!! Och jag älskar er som gjorde det möjligt.
Har blivit väldigt påverkad av av kritik jag har fått idag, bland annat här. Jag är fullt medveten om att det är ett problem att jag inte vågar tro på att Joakim älskar mig. Det är skitjobbigt för Jocke, han är helt hjälplös. Men jag hoppas att det inte är lika jobbigt för honom som för mig. Jag kan inte ens beskriva hur det känns att inte tro att man är värd att älskas, men det suger så jävla hårt. Speciellt när man vet att de tankarna går ut över den som betyder mest. Mat- och kroppsproblemen är löjliga i jämförelse med det här, och det finns inget jag önskar mer än att det ska bli bra, att vi bara ska få vara lyckliga.
Jag och Jocki pratar väldigt mycket, och jag publicerar inget här som vi inte har pratat om. När jag började blogga trodde jag att en ätstörning handlade om kropp, vikt och mat, men nu har jag insett att det inte alls har med det att göra. Jag vill visa vad det egentligen handlar om; till exempel självhat. Och jag vill inte censurera.
Är ändå glad att allt rörts upp idag, Joakims försvarskommentar fick mig verkligen att tveka på mina värdelöshetskänslor. (Men spiggesill.. Haha, vad fan Jocke?!) Så tack för det, Anonym!
Och tack ni andra, ni skriver så fina saker och det BETYDER SÅ MYCKET!! Ni anar inte.
Nu är det Idunvecka. Hade en jobbig dag (som sagt), så jag klarade inte av kroppskännedomsövningen. Stod dessutom och grät med J i telefonen när jag beställde lunchen, så jag missade ordet "helstekt" framför "forell". Fick in en hel fisk, huvud och allt. Jag, som fortfarande låtsas att jag inte äter kött, fick lite svårt att tänka bort att fisken stirrade på mig. Kände mig lite dum där. Kändes extra dumt att jag pillade i maten (what to do med en orensad fisk?) inför den nya tjejen, man vill ju föregå med gott exempel..
Fikade med älskade Åsa efter Idun, har inte träffat henne på hundra år. Hon fick mig att må bra igen, och när vi skildes åt träffade jag Anna och tog med henne hem. Vi och Joakim åt finmiddag och sen har vi hängt i vår säng. Det är så jävla fint när en pissdag vänds till en grym dag!! Och jag älskar er som gjorde det möjligt.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Visst är det härligt!:) starkt gjort av dig! för det är inte det lättaste alltid..
och jag vet, en dag, så kommer du va precis sådär lycklig som du önskar o drömmer om nu. o vem vet, kanske den där dagen inte är så långt borta som du tror?:) du har kommit så långt gumman ,o de är så underbart att läsa om alla dina framsteg! bamsekram.
Postat av: Martina
Vända dåliga dagar till bra dagar är det mycket mycket bra om man kan, starkt jobbat! Och jag gillar verkligen att du försöker få fram att ätstörningar inte handlar lika mycket om kropp som om psykiska grejer som självhat och känslan av att man själv inte betyder ett piss.
Förlåt men hahahhaha en hel fisk. Ibland blir det ju inte riktigt som man tänkt sig;)
Trackback
