Torsdag 7 april
Joakim var med på samtal med min terra idag. Det var ett bra samtal, men jag kunde inte sluta gråta och jag kastade ur mig saker som bara ett barn skulle göra. Jag hatar att jag beter mig som en unge, men tydligen så är jag en. Jag kan varken hantera en vuxen relation eller ett vuxet liv. Det känns inte som om vi kommer kunna komma vidare, för det kräver saker som jag inte klarar av. Jag orkar inte, vill inte. Jag vill att det ska bli bra utan en massa skit på vägen. Jocki var i alla fall med och åt lunch med oss, det var mysigt.
På eftermiddagen gick allt dåligt. Alla drog från Idun, och jag ville inte eftermiddagsfika själv, så jag begav mig hemåt på tom mage. Dålig idé. Det tog hundra år att gå till tunnelbanan eftersom det blåste så mycket, och så fungerade inte mitt SL-kort som jag fyllde på imorse. Fick gå tillbaka till SCÄ och leta igenom alla papperskorgar efter kvittot, och sen gå tillbaka igen i stormen. Trodde att jag skulle dö när bussen från tunnelbanan gick precis när jag kom ut. Hade misslyckats med att hitta chaufför till Bambis flytt samma dag som det fanns lastbil att hyra, och jag lyckades inte strukturera upp någonting. Var tvungen att ligga i horisontalläge en stund.
Allt har löst sig med Hampus som chaffis och Lindas mamma som lasthjälp, och jag har varit på Hästbiten och handlat en ny grimma till min pony. Kom in och bad om en billig lädergrimma, men karln i butiken hade ingen så han fick sänka priset på en dyr lädergrimma istället. Sånt gillar jag.
Eh, jag svamlar. Ta hand om er, och så. Och håll tummarna för att min häst tycker om att åka transport. Chansen är inte jättestor.
Din häst är ju jättesöt! Ser väldigt busig och lite spattig ut, sådant gillas. Och nu när den är närmare kanske jag kan hälsa på den när du är där. Anna + Matilda + häst + vår = fantastiskt!
Du orkar så mycket mer än du tror. Framför allt orkar man ju mer när man tror...
Jag tror på dig tills du lärt dig det på egen hand.
Alltså fatta hur mycket man klarar. När jag läste om din kukdag så tänkte jag - hur mycket kan gå fel egentligen? Men så styrde du upp det! Och hur många gånger har man inte gjord det. Och det kommer nya kukdagar och man tar sig igenom dom också. På något jävla vis. Jag tror på att konkurrera ut dom med bra dagar. Jag tror att du tog dig upp så fort (samma dag! att jämföra med perioder när hopplösheten varat dagar/veckor, kanske månader?) nu för att du har fler dagar där vissa saker fungerar. För att du försöker och kämpar och gör plats för sådant som gör dig glad och tar bort energibovar. För motgångar kommer komma Matilda. Och det är ok att falla ihop i en pöl och ge upp en stund. Bara man inte ligger kvar för länge.
Nu ska jag sova! Och kanske åka till Köpenhamn. Sedan kommer jag hem och då ska vi hänga.
Kram
WWW.CIRCUSBBY.BLOGG.SE
