Måndag 25 april
Min häst var inte lika lättlastad idag.. Det tog säkert en timme. Hon är helt orädd, men uppenbarligen väldigt envis. Hon ville helt enkelt inte. Det gick väldigt bra att köra henne i alla fall, men hon mottogs inget vidare i den nya gruppen. Det borde lösa sig snart.
Var hos Anna ikväll, fick låna några klänningar för att ha lite av välja på i Uppsala. Det var helt okej att prova kläder, faktiskt. Jag fokuserade på klänningarna. Jag börjar bli jäkligt bra på det här! Det var grymt att träffa Anna, hon får mig att må bra.
Hyrde hästtransporten av en galopptränare (det är säkert någon av er stockholmare som vet vem hon är, så ursäkta), och den kvinnan är oerhört nyttig för mig. Hon ser nämligen förjävlig ut. Tro mig, vänner, ni vill inte vara medelålders och magra.
Det pirrar i mina ben, känns som om jag har sprungit ett maraton. Det har jag inte, FYI.
(Är möcke medveten om att mitt bloggupplägg är jättemärkligt. Jag skriver inlägg och låter dem ligga i utkast tills jag inser att jag aldrig kommer kunna tillföra något mer intressant, och då publicerar jag dem. Och ointressant blir det för att jag 1. inte orkar skriva om ätstörningen för jag är så jävla less på den, 2. är väldigt trött just nu, så jag känner mig lite oinspirerad och 3. har blivit hästägare på heltid. Känner mig lite som en svikare, men.. Nej).
Var hos Anna ikväll, fick låna några klänningar för att ha lite av välja på i Uppsala. Det var helt okej att prova kläder, faktiskt. Jag fokuserade på klänningarna. Jag börjar bli jäkligt bra på det här! Det var grymt att träffa Anna, hon får mig att må bra.
Hyrde hästtransporten av en galopptränare (det är säkert någon av er stockholmare som vet vem hon är, så ursäkta), och den kvinnan är oerhört nyttig för mig. Hon ser nämligen förjävlig ut. Tro mig, vänner, ni vill inte vara medelålders och magra.
Det pirrar i mina ben, känns som om jag har sprungit ett maraton. Det har jag inte, FYI.
(Är möcke medveten om att mitt bloggupplägg är jättemärkligt. Jag skriver inlägg och låter dem ligga i utkast tills jag inser att jag aldrig kommer kunna tillföra något mer intressant, och då publicerar jag dem. Och ointressant blir det för att jag 1. inte orkar skriva om ätstörningen för jag är så jävla less på den, 2. är väldigt trött just nu, så jag känner mig lite oinspirerad och 3. har blivit hästägare på heltid. Känner mig lite som en svikare, men.. Nej).
Kommentarer
Trackback
