- moi et mon monstre -

Kunde inte sova inatt. Allt kändes rent ut sagt åt helvete, men jag bråkade i alla fall inte med Joakim om det utan lät honom sova. Mycket stolt över att ha lyckats bryta mönstret, dock var det ganska otrevligt att ligga vaken ensam halva natten.

Sablar, vilka kloka kommentarer jag får. Ni är fina. Det är tragiskt att ni känner igen er, men jag inser ju verkligen att det är sjukdomen som talar. Och Magda, min häst går inte att rida på för hon är en bebis. Ett år gammal bara, så jag får inte rida in henne förrän om nästan två år..

Dansade idag. Blir väldigt glad på mig själv för att jag tog mig iväg, jag är ju annars ganska bra på att skita i sånt som får mig att må bra. Det var roligt, och jag var inte sådär skitdålig som jag har varit de senaste gångerna.

Efter dansen åkte jag, Jocke och Anna till Vinterviken och fikade med syrrans familj, för yngsta kiddot fyller ett imorgon. Sen följde Anna med till Bambi, det var mys. Min häst är fin. Och får mig att må bra. Alla ätstörda/självhatande/ångestdrabbade borde få en egen Bambi. Och en egen Anna.

Nu är jag så trött att jag.. kommer sova i natt. Och gött ska det bli.

Imorgon kanske jag vaknar och känner mig otjock. Who knows?