Måndag 11 april

Bläääää, vilken trött dag! Orkade åka till Bambi, och orkade faktiskt plugga på tåget, men sen tog energin slut. Jag skulle hem till Therese på middag, men både jag och Joakim somnade vid 16 och vaknade över tre timmar senare.

Jag hatar att vara så trött. Jag vågar aldrig se fram emot någonting, för jag vet att det kan komma såna här dagar. De är färre nu, men de förekommer. Förlamande trötthet och fruktansvärd huvudvärk. Ska det vara så? Jag äter bra nu, jag orkar inte leva som jag borde ha gjort för 14 kilo sedan. Varför var jag pigg och glad då? Och hur lång tid tar det att bli frisk från en depression?

GrisHarry by Hampus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0