Att sluta kompensera.
"Hur vågar man sluta kompensera? Jag hetsäter/överäter och kompenserar med träning vilket leder till att jag känner att jag kan hetsäta mer just för att jag tränar vilket leder till jättemycket ångest när jag ätit mycket, och när jag får ångest äter jag ännu mer, och sen får jag ännu mer ångest för att jag inser att jag inte kan träna bort det och i värsta fall äter jag ännu mer för att döva ångesten. Jag hoppas du förstår. Jag har insett att jag borde göra något åt det här och antog att det gällde att sluta kompensera men HUR GÖR JAG DET???"
För det första; jag förstår. Jag har nästan glömt att det var så, men jag förstår precis.
Steg ett för mig var att ledsna. Alltså inte bara känna att det var jobbigt och skamligt och skit, utan känna att nu är det fan nog. Steg två var att förstå varför jag hetsåt; kroppen ska skrika på mat i enorma mängder om den riskerar svält. Steg tre var att våga försöka.
Min terapeut på Idun har berättat att när min kropp är i svältläge (om den får för lite mat, mat för sällan, om maten kräks upp eller laxeras ut, om all energi går åt till träning etc) så kan jag inte stå emot det begär som kroppen signalerar. Det ska inte gå. Det finns alltså ingenting som heter sluta hetsäta, utan allt handlar om att sluta kompensera. Men det har ju du redan förstått!
Sen sa han att om jag äter sex mål mat om dagen, tillräckligt mycket (se detta inlägg) så kommer min kropp att hitta en för den naturlig, stabil idealvikt. Den vikten kommer hamna inom spannet normalvikt. Eftersom jag var underviktig så innebar det att jag skulle gå upp i vikt, medan det för överviktiga innebär att de går ner om de gör samma sak. Det här lät såklart bara som bluff och båg, men karln har ju lite erfarenhet så jag vågade inte säga emot.
Och sen sa han att jag inte ska rubba de här måltiderna. Oavsett hur mycket jag överäter eller hetsäter, eller hur ledsen och tjock jag än känner mig, så ska jag äta varje mål vid rätt tidpunkt och i rätt portionsstorlek.
Jag gjorde som han sa, och simsalabim (eller som vetenskapen tidigare bevisat, kanske?) så blev min kropp nöjd och normalviktig.
Eh, just det. Svaret på din fråga är:
1. Ät!
2. Sluta helt med allt du gör för att kompensera, det är min teori. Det är så lätt att hålla fast vid att "träna lite när det känns som allra värst", "kräkas bara när det har blivit 'alldeles för mycket'" eller "äta lite mindre bara idag, det kan ju inte skada". Sluta! Det skapar förstås en massa ångest att förvägra sig själv alla kompensationsmetoder, men det är det enda rätta och det fungerar. Och ångesten går över. Vet inte om du har läst det här, men där har jag skrivit ner metoder som jag använder för att hantera ångest.
3. Våga prova, våga göra det fullt ut och våga fortsätta även om det inte fungerar i början. Det kan ta veckor och månader innan kroppen vågar lita på dig. Men jag kan betta min kanin på att du kommer sluta hetsäta om du följer mina råd.
Kör hårt, och ignorera okunnigas kommentarer om att du slutat träna. Det fungerar, och det är så jävla värt det!
Jag blev alldeles tårögd av all hjälpsamhet. Tack! Speciellt detta stycke hjälte mig att förstå varför
Min terapeut på Idun har berättat att när min kropp är i svältläge (om den får för lite mat, mat för sällan, om maten kräks upp eller laxeras ut, om all energi går åt till träning etc) så kan jag inte stå emot det begär som kroppen signalerar. Det ska inte gå. Det finns alltså ingenting som heter sluta hetsäta, utan allt handlar om att sluta kompensera. Men det har ju du redan förstått!
Och jag ska förhoppningsvis inom en snar framtid försöka på matschemat. Det känns bara så jobbigt, och lite vekt, att jag inte kan klara av en sådan enkel grej som att äta normalt mycket mat på normala tider istället för att trycka i mig allt på en gång och sedan kompensera.
Har läst hela din blogg och gillade tipsen om ångest. Det värsta är att motion fungerar väldigt bra för mig att bli av med ångest, oavsett om det är matångest eller något annat, men jag tror inte jag kan motionera utan att låta det bli kompensation. Vänner och kramar fungerar väldigt bra iallafall. Och vara ute i naturen. Jag ska försöka ta fasta på det men helst ligger jag bara i sängen vilket är sämst för jag får ångest av att vara improduktiv. Jag verkar ju helt jävla sjuk i huvudet när jag läser igenom vad jag skrivit.
Tack för att du svarade, och en bra blogg. (Den är väldigt hjälpsam men är så fast att det är svårt att ta till sig, men jag antar att jag kan räkna mig som åtmisntone ett steg på vägen eftersom att jag iallafall insett att jag har ett problem)
Ett väldigt bra inlägg tycker jag!
Hur går allt för dig? :)
