Andras matvanor'n'stuff
"Hur HUUUUR hanterar man omgivningens matvanor?! Både de jag lever med själv samt kompisar äter så väldigt mycket mindre än mig och ändå kan de vara både tjocka och smala. JAG FATTAR INTE!!! Och jag fattar extra mycket inte hur jag ska kunna sätta i mig sådana mängder utan att bli större än dem?! Och varför säger alla olika angående hur mycket man ska få i sig? Och varför kan jag inte bara våga fullt ut på riktigt för?! Jag vill kunna äta ordentligt men jag vill vara smal på samma gång. Så är det bara..men är det naivt att hoppas på? När jag ser på min omgivning ter det sig extremt naivt.. speciellt eftersom jag inte rör på mig nästan alls. Herregud, när ska man komma ur den här jävla karusellen.. och inte verkar kompisarna vara mindre ätstörda, alla tänker på kalorier och förbränning. JAG VILL INTE VARA SÅ!!!!! argh. behöver hjälp men vet inte vartifrån. :/. Kram, din blogg är bäst och sorry att jag avreagerade mig litet för mycket i den."
Blir så stolt att jag inte kan sitta ner. Jag har skapat en plats där såna som jag kan avreagera sig. Snyggt!!
Det här är väldigt svårt. Jag kan svara något idag och känna mig kaxig och stensäker på att det här konceptet fungerar, och så kanske jag ändå ligger och hulkar imorgon, helt övertygad om att allt kommer gå åt helvete. Men idag är en lämplig dag att svara, för jag mår väldigt bra och är därmed klar i huvudet (tackar maten för det).
Jag har en vän som jag upplever äter riktigt bra, jag bodde med henne när jag flyttade till Stockholm. Men hon är den enda (förutom de före detta Iduntjejerna som jag lärt känna nu). Hon är förresten en grym förebild, en oerhört härlig tjej som orkar massor, är väldigt social och som är smal och snygg. Mina andra vänner är tjocka och magra och allt däremellan. Jag tänker såhär:
Vissa av mina vänner äter för lite, det är ingenting att eftersträva. Vissa äter för sällan, och deras förbränning fungerar inte som den ska. Det är inte heller något att eftersträva. Många äter för lite under dagen, och så tar de igen det på kvällen. Eller så "står de emot" kvällssuget ett par kvällar, tills det exploderar. Många jojobantar, de är som besatta i perioder. Det fungerar inte, de varken mår bra eller går ner i vikt.
Såna matvanor bidrar till trötthet, huvudvärk, koncentrationssvårigheter och klassikern; brutala humörsvängningar. Suget efter mer mat ger ångest, misslyckade dieter gör dem ledsna, många har dålig självkänsla, de flesta har lätt för att gå upp i vikt.
Att äta så "mycket" som vi ska, och så ofta som vi ska, det gör att kroppen hittar sin naturliga idealvikt. Den trivs på en hälsosam vikt, och kommer vilja stabilisera sig där. Och det har ingen betydelse att du inte rör på dig! Jag har lunkat runt en del de senaste veckorna, eftersom det har varit fint väder och jag har haft trevligt sällskap. Innan dess gick jag till tunnelbanan de dagar jag skulle till SCÄ, annars stannade jag hemma. Det har varit viktigt att bevisa för mig själv att jag inte blir stor av att inte träna, och tadaaa - det blev jag inte. Varför så många är magra eller tjocka, är för att de inte äter som de ska. Förbränningen fuckar, kroppen blir orolig.
Du kan alltså äta som du ska, och vara smal ändå. Dock inte mager, men det kommer du ändå inte vilja vara när du blir frisk. Kom ihåg det, hur otänkbart det än känns nu.
Ibland, när det känns långt borta att acceptera en omager kropp, då brukar jag se det som en tävling. Jag vs ÄS. Du vet hur det är när man bråkar med någon, och man har usla argument men bara måste vinna debatten. No mercy.
Det finns faktiskt många intressanta, kloka och underbara människor som inte bryr sig, som har annat att prata om, även om det känns som om hela världen är besatt av kalorier och magra kroppar. Jag vill vända alla, frälsa alla och få alla att förstå hur våra kroppar fungerar. Men jag kan inte göra det. Jag leker Jesus, och vänder andra kinden till.
(Källor: Min terra på SCÄ, dietisten på SCÄ, läkaren på SCÄ och ma propre expérience).
Det kändes verkligen hjälpande detta. Vareviga dag möts jag av att jag ser att folk äter för litet och då går inte ekvationen ihop i mitt huvud. Bara idag fick jag reda på att min kompis, som jag aldrig tyckt verkat ätstörd, aldrig äter middag mer än någon macka eftersom hon inte "hinner" på grund av träning. Kände mig helt chockad och jättetjock som äter både mellis, middag och kvällsfika. Säkert 4-5 gånger så mkt mat som henne sammanlagt. Plus att hon tränar. Fast jag är ändå inte tjockare..än..är rädd för att bli som sagt. Jag är helt normalviktig och har hållit vikten här med järnvilja genom att räkna kalorier och ligga på runt 1600 om dagen plus tvångsmotionera med promenad åtminstone 1 timme (jag vet inte mycket, men ändå tvång) om dagen. Kommer inte kroppen att reagera med viktuppgång om jag börjar käka mer och inte kontrollerar med kaloriräkning? Det känns så jävla "hej världen är upp och ner och ut och in" att inte tänka att det vore logiskt med att vikten gick upp om jag håller vikten när jag äter på detta viset.. Herregud, så himla fånig all denna fixering och ständigt gnagande oro är. Jag kämpar efter att få hjälp men som min psykiater sa så "lär de inte ta emot mig" på ätstörningsenheter då jag ju är "frisk".
När jag berättade matschemat på scä (tog del av ditt) för min pappa som är läkare sa han genast "nej men det är alldeles för mycket" och när man jämför med tidigare behandling jag haft så är det mycket mer (och jag är rädd att det bara är en önskedröm att jag skulle kunna få äta så utan att bli stor som ett hus).
Men jag ska bara avfärda hur alla andra äter som att de äter på ett dåligt vis för kroppen även om de är smala och äter litet eller tjocka och gör likaså?
Jag är inte säker på att jag köper det även om jag vill! För jag vill kunna äta så utan att gå tillbaka till övervikten jag hade innan jag fick ätstörning. Det är jag räddast för i världen ungefär. En sån himla waste av mitt liv egentligen.
ehhh, förlåt för roman nummer två. Behöver verkligen en behandlare. Vet inte hur det ska gå till bara. Ätstörningsvården i göteborg suger
Läs Mattillåtet av Gisela van der Ster (om du inte redan gjort det). Matnyttigt i allra högsta grad!
Jag har gått hos Gisela. Hon sa inte alls samma saker som hon skriver i boken och gav mig ett väldigt konstigt schema som till mestadels bestod av knäckebröd. Jag är rätt rädd för henne (sträng, hehe) också även om hon är helt underbar i boken.
Schemat av gisela:
frukost: 1 portion havregryn, 2 dl mjölk, 1 knäckebröd med smör och pålägg.
Lunch: normalportion enl capio, dressing på sallad.
Fika: 2 knäckebröd med pålägg + 1 glas mjölk
Middag: 2 knäckebröd med pålägg, 1 portion havregrynsgröt och 2 dl mjölk
kvällsfika 2 knäckebröd med pålägg
okej, jag åt mycket knäckebröd när jag gick till henne och hon verkade väl tro att det inte var ätstörningen som sa åt mig att äta sådant utan att jag älskade knäckebröd. Jag ville ju ha ett schema som var normalt..inte ett som ser helt ätstört ut. Nu hatar jag knäckebröd, hahaha!
Det är helt stört att så många (inklusive mig) går runt och tycker att det absolut värsta som kan hända är att bli överviktig. Och det är man helt otroligt rädd för. Som om att det inte finns värre saker i världen liksom.
Aja, eftersom att det är prat om läkare och vad de tycker att man ska äta så har jag också precis fått höra att matschemat från scä är sååå mycket. och såå mycket gör ju ingen människa av med och blabla. av en läkarstudent iofs, men ändå.
ändå har jag ätit så (så gott jag kunnat åtminstone) under 1-2 månader och jag har inte gått upp i vikt alls. kanske 1 kg eller så, men inte alls så mycket som jag trodde att jag skulle göra om jag åt så mycket. det är lite spännande. ändå slår det mig ofta ofta hur lite alla andra människor äter och jämförelsen sätts igång och så. Fan det är inte det lättaste att äta mat i dagens samhälle.
