GrisHarry.

Idag har Haren fått mig att skratta så många gånger att jag blir lite rädd för mig själv. Vill inte tycka om honom, men det går inte att låta bli..!

Jag sprang allt jag kunde fram och tillbaka i hela korridoren säkert fem gånger förut idag, och han jagade mig helt lyrisk. Snabb som fan är han, så man får springa fort för att han inte ska hamna under fötterna på en och bli ihjältrampad.

Tidigare ikväll hade jag glömt dörren öppen, så jag antog att han var ute. Ropade hans namn, och hörde genast hur det rasslade i andra änden av korridoren. Frrfrrfrrfrr, fort fort. Så kom han sladdandes runt hörnet och sprang mot mig allt han kunde. Jag tror inte att det hände en enda gång under de tretton år jag delade med min hund..

Nu har Harry hittat ett nytt favoritställe.



Det innebär att han har ett gryt under blombordet, ett under sängen, ett i garderoben och så har han en egen kudde mitt på golvet så att han kan ligga där och kolla läget. Just det, han har ju en bur också där han är ibland. Men han spenderar mer tid på sin filt på burtaket. Och i vår säng. Dags att anmäla oss till "It's me or the dog", kanske?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0