Tisdag 17 maj
Igår lekte jag en drickalek med sex personer som jag inte känner. Den gick ut på att ställa påståenden, och så skulle man peka på den person som man trodde uppfyllde påståendet mest. Yes, en äkta fjortislek. De här personerna är aningen mer pryda och välstädade än mig, och jag kan inte ljuga, så jag längtar inte efter att träffa dem nyktra.
När jag blir full så överdrivs alla mina känslor, så all osäkerhet och allt tvivel på mig själv blir värre. Vid tretiden på natten kom jag fram till att Jocke inte bryr sig (jag vet, hata mig inte..) så jag såg till att skada honom för att "kolla" om han tycker om mig. Och för att försöka övertyga mig själv om att jag inte bryr mig så mycket. Jag var inte otrogen, det skulle aldrig falla mig in, men jävligt ful var jag.
Var full när jag vaknade, pratade med pojkvännen och sen kom ångesten. Han ville inte att jag skulle komma hem, men Sara och Muca ville åka eftersom vi inte hade mer att hämta i E-tuna. Jag vågade inte vara kvar bland folk jag inte känner när jag hade ångest, så jag åkte ändå. Fick inte sova hemma, så stackars Anna fick mindre roligt besök.
Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Och då har jag ändå lite ångestrutin sen tidigare.. Satt som en zombie vid Annas köksbord och hade så ont i magen och bröstet att jag fick hålla mig från att kräkas. Kunde inte släppa blicken från telefonen, om han skulle höra av sig och be mig komma hem. Det gjorde han såklart inte. Men han skrev ett mail, ett väldigt fint och bra mail. Han vill verkligen ha mig. Han älskar mig. Fattar ni hur stort det är? Han älskar mig!
Tack Anna. Hade liksom inte klarat den här dagen jättebra utan dig.
När jag blir full så överdrivs alla mina känslor, så all osäkerhet och allt tvivel på mig själv blir värre. Vid tretiden på natten kom jag fram till att Jocke inte bryr sig (jag vet, hata mig inte..) så jag såg till att skada honom för att "kolla" om han tycker om mig. Och för att försöka övertyga mig själv om att jag inte bryr mig så mycket. Jag var inte otrogen, det skulle aldrig falla mig in, men jävligt ful var jag.
Var full när jag vaknade, pratade med pojkvännen och sen kom ångesten. Han ville inte att jag skulle komma hem, men Sara och Muca ville åka eftersom vi inte hade mer att hämta i E-tuna. Jag vågade inte vara kvar bland folk jag inte känner när jag hade ångest, så jag åkte ändå. Fick inte sova hemma, så stackars Anna fick mindre roligt besök.
Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Och då har jag ändå lite ångestrutin sen tidigare.. Satt som en zombie vid Annas köksbord och hade så ont i magen och bröstet att jag fick hålla mig från att kräkas. Kunde inte släppa blicken från telefonen, om han skulle höra av sig och be mig komma hem. Det gjorde han såklart inte. Men han skrev ett mail, ett väldigt fint och bra mail. Han vill verkligen ha mig. Han älskar mig. Fattar ni hur stort det är? Han älskar mig!
Tack Anna. Hade liksom inte klarat den här dagen jättebra utan dig.
Kommentarer
Trackback
