Onsdag 11 april

Therese, du är så bra. Så sjukt bra! Och jag är en hypokrit..

Ibland blir jag så jävla less på att det går så mycket upp och ner. Samtidigt är det väldigt tur, om jag inte visste att det vänder ibland så skulle jag aldrig orka. Under veckorna som jag inte skrev något var det verkligen mycket fram och tillbaka - jag mådde så dåligt att jag inte orkade skriva, eller så mådde jag så bra att jag inte hann skriva.

En tanke som är återkommande är att jag inte vet vad jag vill längre. Först, för några år sen, då ville jag ju vara sjuk. Jag ville ha extrem kontroll över allt, ville leva i min ätstörda bubbla. Sen ville jag bli frisk. Jag ville sluta vara jobbig med maten, hetsäta, kräkas, få ångest om jag inte tränade. Jag har alltid velat någonting. Men nu.. Jag vill inte vara sjuk, men jag vill inte vara frisk heller.

Jaja, det vänder väl.

Jag vet i alla fall att jag vill bli av med min osäkerhet. Den går ut över allt, från att laga mat till att hantera min häst inför andra. Jag är dysfunktionell.

Men JockePockePö sa att jag är duktig idag. Att jag gör det bra. Det känns fint. Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0