Lördag 19 mars
Mådde dåligt som fan första halvan av dagen. Jag och J sov i olika rum, jefla moget av mig att gå iväg men jag pallar inte när vi är ovänner. Jag ville gråta eller skrika eller slå eller prata, men av någon anledning så resulterar den viljan alltid i ångest. Jag hatar det. Blir helt paralyserad och får ont överallt, och alla känslor växer sig enorma.
Kom på en sak nu, när jag skrev det där. Förr trodde jag att jag skulle dö om jag inte åt, kräktes eller tränade bort såna känslor. Jag är bra, väldigt bra.
Vi pratade i alla fall till slut. Vi hamnar i en ond cirkel när jag inte låter honom visa att han älskar mig, samtidigt som jag känner mig äcklig och hemsk och oälskad när han inte gör det. Jag vet inte riktigt hur vi ska komma ur det, men.. Fan. Varför kan jag inte bara få vara kär?
Tog en promenad till Brunnsviken. Det hade varit väldigt mysigt, om inte herr Minst Romantisk I Världen hade haft på SVT play och herrarnas skidskytte på telefonen.. Haha. Shoppade en sjukt snygg blomma på Plantagen på vägen hem, gotta show you.
Yes, we cool our beer on the fönsterbleck.
Idag har jag tagit initiativet till att eftermiddagsfika Snickers, äta bearnaise till middagen och äta lösgodis som kvällsmål. Helt utan att planera det eller tänka på det eller ens reflektera över hur det kändes. Det är.. jättekonstigt, ju. Det här fungerar verkligen!
Grymt jobbat med kvällen där ! Visst är det konstigt hur lätt allt blivit?:)
Sv: Tro mig, jag vet inte hur många gånger jag har sagt till honom att dieter inte kommer hålla i längden och att han ska äta vanlig mat i mindre portioner än han gör och mellanmål emellan. men han påstår gång på gång att han inte kan det, att han har sådan ämnesomsättning o genetiskt att han inte kan äta så som alla andra utan måste äta på nåt annat sättt för att inte gå upp.. tror fortfarande inte på det men han säger ju att han trivs så mycket bättre o mår bättre när han äter LCHF som han gjort senaste ... så får väl låta honom göra det även om det är jobbigt o laga mat i omgångar.. han har även blivit av med sitt sockerberoende pga det så det är väl det som är en klar fördel för honom med..
Jag var lite sur o på dåligt humör när jag skrev början av inlägget igår... så menade det inte så egentligen... jag är jättekär i honom o har blivit det 1000 gånger om o om även.. men jo, vikten spelar roll. periodvis har han varit större, periodvis "mindre". jag älskar honom hur han är ser ut, självklart!, MEN attraktionen avtar lite när han är lite större... o det är jobbigt, det har vart jättejobbigt dom gångerna så är rädd att det ska bli så igen=/ jag borde inte uttala mig om sånt personligt i bloggen egentligen.. men men.. =/
Ja det har alltid gått ut över maten innan ju.. så är inte lite glad:) jag tänkr inte jättemycket hehe, men när jag väl gör det så är det rätt sjukt hur långt jag har kommit om man jämnför mot tidigare... alldeles själv dessutom. tack för påminnelsen:)
Den var jättebra ja! :D
