Söndag 27 mars
Vaknade med lite ångest. Kände mig dålig, skämdes över min dåliga engelska igår (jag måste ha varit jättenervös..), funderade över dem som inte verkade ha trevligt på festen, ångrade att jag hade tighta kläder på mig..
Kramades med J en stund, och då kändes det bättre. Dessutom skrev Anna ett jättefint sms, det skadar ju inte när man känner sig värdelös.. Jocke föreslog att vi skulle gå ut och äta, jag blev jätteglad så jag försökte rycka upp mig. Grät två gånger medan jag sminkade mig och bytte kläder precis innan vi gick. Inte riktigt på topp, alltså. Men det gick bra tills vi nästan hade ätit upp förrätten.
Jag förstörde middagen totalt. Försökte att bara gråta inne på toaletten, men jag grät genom hela huvudrätten. Fin flickvän. Fina 500 kronor. Jag tycker så jävla synd om min pojkvän.
Vi skulle hem till syster efter middagen, men Jocke hade ingen lust och jag var så jävla slut efter alla tårar så jag pallade inte.
Jag kan inte lita på honom. Jag litar inte på någon. Jag tar alltid för givet att jag får komplimanger för att människor vill vara snälla. Alla vill väl vara snälla? Vad säger man till någon som har försökt klä upp sig och sminkat sig? Klart som fan att man säger att personen är fin. Precis som människor alltid har sagt att jag är bra med djur, att jag är duktig på att måla, att jag är bra på att skriva, att jag är duktig på att rida, att jag är duktig på att boxas, att jag är smart, att jag är söt, att jag är värdefull. Jag skulle göra vad som helst för att tro på det, men det gör jag inte.
Jag tycker att jag gör allt för att det ska bli bra. Jag försöker rycka upp mig, försöker hitta på saker, försöker utmana och bryta mönster, försöker verkligen ta tag i mina problem. Det räcker tydligen inte. Jag är så jävla trött.
Hej MAtilda!
Just nu får jag ingen hjälp mot min äs direkt... Går på samtal på psyk en gång i veckan men inget mer än det. Varit i Mora på MHE-kliniken, Falköping, Göteborg och Skövde. Vet inte vad som jag INTE provat...
Känner igen mig väldigt mycket i ditt tänk kring komplimanger. Klart att folk vill vara snälla och säger saker för att muntra upp en. Det behöver i och för sig inte betyda att det inte är sant det folk säger. Jag kan i varje fall, utan att känna något behov av att vara snäll, gå i god för att du är bra på att skriva. Utifrån hur du skriver och resonerar vågar jag också påstå att du smart. Sen stämmer säkert de där andra sakerna också, men det vet dina vänner bättre jag.
Jag vet hur jäkla tröttsamt det är när man tycker att man gör allting rätt och ändå känner sig som världens sämsta vissa dagar. Du gör det bra.
Instämmer med föregående kommentar.
Kruxet är det att du måste leva med ångesten att det kan vara osanning och falskt det de säger. Återförsäkringar är allvarliga saker som kan eskalera ytterligare. När man lever ett liv är det en mängd saker som man aldrig kan vara 100% säker på. Inget alls för att vara mer specifik. Man lever på ändå - eller hur? Du skulle kunna freaka ut över att behöva gå ut ur lägenheten - kanske är bilförarna oansvariga och kör ihjäl dig? Du är inte säker på om Jocke älskar dig. Nä, du kan aldrig vara helt säker, men du kan välja att utmana ångesten i det och leva vidare ändå - även fast allt kan rämna. Så småningom kanske du ser på det här med Jocke på samma vis som du ser på detta med att gå ut på gatan - visst, det skulle kunna hända - men det har inte hänt än och då är det ingen idé att bry sig om det i större utsträckning än att man tittar åt både höger och vänster innan man kliver över.
När du får ångest för att "du inte vet säkert" hur saker och ting är. Rikta dig GENAST åt ett annat håll och låt ångesten sakta men säkert minska. Du BRYR dig om den, men du ägnar inte ALLA tankar åt den. Ångesten dalar, det vet du ju!
Ett annat sätt är att du utsätter dig för ångesten och graderar den på en skala. Det brukar också kväva den något om du gör det varje gång. Eftersom det blir så konkret. Kram!
glömde skriva att efter att du har graderat den så ska du se hur många minuter den höll i sig och sedan skriva upp hur många också. Du skriver också upp den ursprungliga tanken som gav dig ångesten. Kramar!
Har du provat att läsa några självkänsla-böcker? Typ Mia Törnbloms? Har inte läst själv men hört av många att dom ska va jättebra om man har problem med självkänslan. Testa, det borde väl bara kunna bli bättre iaf!? :)
Och jag som satt och tänkte på att du pratade bra engelska... for example
