Söndag 13 mars
Jag mår inte särskilt bra just nu. Försöker som sagt ignorera alla känslor, men jag känner mig lite som en aktiv vulkan. Sådär så att det inte går att ta djupa andetag, någonting sticker och trycker i bröstet. Idag skulle vi till syster, så vi promenerade till KTH och tänkte åka tunnelbana därifrån. Jag ville, men jag kunde inte. Så jag åkte hem istället. Jag känner mig som definitionen av hej-kom-och-hjälp-mig, både inuti och utanpå.
Tvekar starkt på om jag vill bli frisk. Men det är skitsamma, jag måste ju försöka. Dessutom tvekar jag ännu starkare på om jag vill vara sjuk. Jag vill inte gå tillbaka till att tänka på mat dygnet runt, leva i en låtsasvärld, hetsäta och kräkas. Jag tröstar mig med att jag åtminstone kommer vara snygg när jag blir äldre - det finns inget skabbigare än magra medelålders kvinnor. (Tänk Teri Hatcher och Madonna). Yes, där var jag elak. Eller nej. Eller kanske. Men fan, rädda sig den som kan liksom.
Citat Don't mind me:
"Javafan, nu provar vi att vara friska. Vi har ju provat att vara sjuka ganska länge och det var nog inte så himla trevligt som det kan framstå nu (varför sökte man då hjälp?). Det jobbigaste är nog att vara i mellanläget, att hela tiden behöva göra saker som känns fel och stå ut med ångesten som följer. Man vet inte hur lång tid det kommer ta innan det känns annorlunda och det är väldigt frustrerande. Men det måste bli bättre, det bara måste det."
Klockers! Det är ju själva fan att det känns så jävla glamouröst att vara smal och ätstörd när man står här i gränslandet. Men självklart blir det bättre. Och självklart, nu kör vi. Inte sådär high-five-nu-tar-vi-hem-det-här-kom-igen-kör-stenhårt-krossa-allt-motstånd-militärattack-"nu kör vi", utan mer.. Ja. Nej. Jag skippar hårdhandskarna, min strategi är istället att kväva sjukdomen långsamt. Låta den smaka på sin egen medicin, så att säga. Mohahaha.
haha jag är på den!
:D
Vad lever vi liksom för? Känner ju som att vad som helst är nära att hända nu i vilket fall (japan). Det är lika bra att leva på så mkt man kan. Dessutom ska ju jorden gå under i december 2012 (enligt den mest vetenskapliga domedagshypotesen). Sätt igång, lev!!! he he he
Hej, du, jag kan ju vara fullständigt ute och cyklar, men jag tror
Det är en blogg i alla fall. Om mat. Inte ett "nyttighetsrecept" så långt ögat kan nå, men det handlar om schysst krubb lagat från grunden. Tror inte jag någonsin läst något där om att det ska göras kunna göras bantarvänligt. Fokus är liksom på bra, enkel matlagning. Sånt där man kan se fram emot en kall höstdag eller jag vet inte.
Det är alltid väldigt prestationslöst och man märker att hon gör det av hundra procent glädje. Inga överdrivet fina bilder på söta bakredskap och mönstrade cupcakeformar som åtminstone får människor som mig att få prestationsångest och känna att
Fan, det blev fel.
Prestationslöst. Lite nördigt. Bra skit. http://delightfulrepast.blogspot.com/
Säg vad du tycker, även om du tycker jag tänkt helt bakvänt med det här tipset! Kram.
Åh matilda, du är så stark! Inte ge upp nu! Vi kan tveka hur mycket vi vill, men nu ger vi det en chans! En riktig jävla chans för att se vart det leder. Du behöver inte lyckas varje gång du ska göra något. Det är okej att du inte klarar fast du vill. Ibland klarar man mer ibland mindre. Du blir inte sämre för det. Du är lika underbar för det!
Imorgon....
Hoppsan, här blir man citerad! Visste inte att jag var så vis.
Gillar strategin att kväva sjukdomen långsamt, jag är inte heller så mycket för high-five-nu-kör-vi-pepp. Ont ska fördrivas med ont, som man säger.
