Onsdag 2 mars
Det blev ingen tenta imorse. Jag hade helt missat att vi hade tre föreläsningar förra veckan, som tydligen innehöll det vi behövde veta inför tentan. Det går utför..
Jag och Jocke åkte till Fridhemsplan och shoppade färg imorse, sen hängde jag med mina klass- och gruppkamrater Sara och Muca och försökte förbereda en exkursion till Värmland nästa vecka. Det gick dåligt. Men det var möcke trevligt att träffa dem, skulle gärna göra det oftare.
Vi har målat hela eftermiddagen. Tog på mig att laga mat idag med, men det går inte när Jocke är hemma. Jag får panik och frågar honom om allt, jag är ett jävla barn.
Gah!! Jag har haft ångest hela dagen idag. Har varit på gränsen till att få en panikångestattack sen Sara och Muca gick. Har sysselsatt mig oavbrutet, men nu är jag för trött. Blä. Bläääää.
Jag hatar såna här dagar, allt känns hopplöst. Det konstiga är att det inte är sjukdomen som känns omöjlig, det handlar inte ens om mig. Det känns så onödigt att kämpa för att släppa utseendefixeringen, när jag ändå kommer stå ensam sen. Världen är ju utseendefixerad. Och det handlar inte ens om att vara vacker, utan om att se så onaturlig ut som möjligt. Jag förstår inte. Jag kan inte riktigt sätta ord på det. Men jag blir trött. Och ledsen.
Jag och Jocke åkte till Fridhemsplan och shoppade färg imorse, sen hängde jag med mina klass- och gruppkamrater Sara och Muca och försökte förbereda en exkursion till Värmland nästa vecka. Det gick dåligt. Men det var möcke trevligt att träffa dem, skulle gärna göra det oftare.
Vi har målat hela eftermiddagen. Tog på mig att laga mat idag med, men det går inte när Jocke är hemma. Jag får panik och frågar honom om allt, jag är ett jävla barn.
Gah!! Jag har haft ångest hela dagen idag. Har varit på gränsen till att få en panikångestattack sen Sara och Muca gick. Har sysselsatt mig oavbrutet, men nu är jag för trött. Blä. Bläääää.
Jag hatar såna här dagar, allt känns hopplöst. Det konstiga är att det inte är sjukdomen som känns omöjlig, det handlar inte ens om mig. Det känns så onödigt att kämpa för att släppa utseendefixeringen, när jag ändå kommer stå ensam sen. Världen är ju utseendefixerad. Och det handlar inte ens om att vara vacker, utan om att se så onaturlig ut som möjligt. Jag förstår inte. Jag kan inte riktigt sätta ord på det. Men jag blir trött. Och ledsen.
Kommentarer
Postat av: Don't mind me
"Det känns så onödigt att kämpa för att släppa utseendefixeringen, när jag ändå kommer stå ensam sen. Världen är ju utseendefixerad." - hur många gånger har man inte tänkt så? Jag mot resten av världen... Men det finns faktiskt en hel del människor som kan se bortom det ytliga och onaturliga.
Jag gick ensam och det funkade. Det som är jobbigt är mest innan och efteråt, just när de spelar kan man fokusera helt på det.
Postat av: Sara
"Men det var möcke trevligt att träffa dem, skulle gärna göra det oftare." Jag håller med, det borde vi göra oftare! Men fotbollen slipper jag gärna ; ) Krams!
Trackback
