- moi et mon monstre -

Mia har haft anorexia och blev mobbad under sin uppväxt. Det är jättehemskt att höra att en människa har gått igenom såna saker, men samtidigt behöver jag det. Jag behöver höra att det går att överleva. Hon har en beundransvärd livssyn, pratar mycket om att våga säga nej till det som inte känns rätt, våga vara sig själv. Gillar skarpt att hon moonar åt Gud. "Jag gör så ibland. Jag är inte kristen, men jag är troende inför mig själv. Jag kan tycka att det blir lite väl stora utmaningar och vill bara be min Gud dra åt helvete. 'Nu får du fan skärpa dig och hjälpa mig', liksom."

Jag ångrar att jag inte såg hennes föreställning "Dyngkåt", men jag har i alla fall läst boken. Skulle vilja citera hela kapitel, men jag får väl tipsa om att läsa den istället. Jag har ju skrivit tidigare om hennes halvnakenscener i Solsidan, jag berördes verkligen av det.

"Kåtspiral. Det är ett vackert ord. Kåthet är vackert. Kvinnor är vackra när de är kåta. Att vara verkligt kåt är inte att ligga och hålla in magen, kasta med håret, pluta med munnen och trycka ihop brösten. Att vara verkligt kåt är att ge sig hän. Släppa. Falla. Flyga. När ta emot och ge flyter ihop." Ur Mias bok "Dyngkåt och hur helig som helst".