Lördag 12 mars
Dagen har spenderats i umgänge. Jag och Jocke mötte upp en Östersundsvän på Stureplan och hängde med honom en kort sväng i stan. Det var läskigt, vi har inte setts sen jag vägde nio kilo mindre och hade fin hy och var snygg och.. äh. Han såg inte så chockad ut, och det var trevligt. Sen gick jag och pöjken till Skeppsholmen och mammas båt, och umgicks med hela min familj. Den enda som fattades var herr svåger. Det var jättetrevligt, barnen var underbara och det var fint att träffa mamma igen. Det är hundra år sen sist. Vi dumpade syster och kids i stan och åkte till Skanstull för indisk mat. Gott!
Den här dagen är så jävla otippad. Jag vaknade och kände mig tjock, äcklig, trött och ångestfylld. Ville ingenting. Satte på mig jeans (!), utsatte mig för läskigheter med Östersundskompisen (som är en av dem som tyckte att jag var snygg när jag kom hem jättesjuk från England), gick med på att träffa mamma trots att det alltid rör upp en massa känslor, orkade med timmar med alla barn, såg till att jag fick mat när jag behövde och hade riktigt trevligt. Alla känslor som jag vaknade med har suttit kvar, men jag har lyckats ignorera dem.
Plockade just av mig tröjan efter en veckas konstant kroppshat (jag är periodare), och insåg att jag har förbaskat snygg mage. Ska visa den för Jocke nu.
xx
Hej igen och tack för svaret ang. färdigrätterna...va snällt att du kollar upp det på måndag...det som jag känner mig mest osäker på dock är vilken av rätterna man ska välja, jag menar energimässigt, de varierar ju så otroligt, vet att det kan variera från dag till dag, men du kan väl kolla om de har en riktlinje på idun för vilka färdigrätter, eller vilken energimängd ungefär som de anser lämpligt...TACK!
a
Men du, kan inte det vara en sporre att ta sig ur sjukdomen? Hästarna är precis det för mig. Idag tex är jag inte ett dugg hungrig, men jag måste åka till stallet kl 12 och kommer inte komma hem förrän efter kvällsfodringen. Alltså måste jag stoppa i mig lunch nu ändå för att orka. Och jag måste packa ner massor av mellanmål för att orka rida en häst och ha tillräckligt med tålamod och energi för att hantera den unga hästen. Hästarna är viktigare än sjukdomen - you can do it!
Kram
Det är härligt när man lyckas vända en dag på det där sättet, bra jobbat! Var också orolig när jag skulle träffa min vän i fredags att han skulle reagera på att mitt utseende har förändrats, men som tur var kommenterade han inte det eller gjorde något annat jobbigt.
Javafan, nu provar vi att vara friska. Vi har ju provat att vara sjuka ganska länge och det var nog inte så himla trevligt som det kan framstå nu (varför sökte man då hjälp?). Det jobbigaste är nog att vara i mellanläget, att hela tiden behöva göra saker som känns fel och stå ut med ångesten som följer. Man vet inte hur lång tid det kommer ta innan det känns annorlunda och det är väldigt frustrerande. Men det måste bli bättre, det bara måste det.
Grymt bra jobbat att du lyckades vända dagen! eller , inte låta känslorna förstöra. heja dig!!
Sv: Ja, faktiskt. Det stämmer. En väldigt frisk och glad helg med människor jag tycker så mycket om. Kan knappt bli bättre:)
Haha. jo.. men det är ingen av mina kompisar som känner till mina problem så.. annars kan jag ju tycka att de borde ha lite förståelse. Men jag ignorerade bara kommentarerna:)
