- moi et mon monstre -

"Hej!

Du ses som en förebild av många kvinnor. Jag skriver en blogg om ätstörningar och kommer därför i kontakt med många sjuka. Det blir förstås väldigt uppenbart för mig att det behövs fler bra förebilder..

Du är otroligt vacker. Det ska ju vara en självklarhet att trivas i sin kropp även för de som inte har storlek 34, men för många är det inte så. Jag vet att väldigt många vackra tjejer och kvinnor inte trivs med sig själva, men du verkar göra det. Du bjuder på dig själv och verkar trygg. Jag skulle vilja veta vad du tänker kring det här? Har du något tips på hur andra kvinnor kan.. eh.. bli som du? Din utstrålning är verkligen beundransvärd.

Tack för att du bryter mönstret i en ganska fucked up värld!

Matilda"

"Hej och tack för dina snälla ord!
Jag tänker inte på min kroppsstorlek alls faktiskt. Det har jag inte tid med och ser faktiskt inte andras kroppsstorlekar heller. Folk är oftast fina som de är och det är osäkerheten som syns mest, inte storleken. Så himla tråkigt att tjejer tror att de måste vara en strl 34 för att kunna vara sig själva. Herregud, alla är vi ju olika och fina på vårt sätt!
kram!!!/Elsa"

Min första tanke när jag läste det här var "oj, hennes föräldrar borde börja hålla föreläsningar".

Det hon skriver är fint. Så logiskt och självklart och naturligt egentligen, men ändå är det så ovanligt. Det stärker mig. Jag älskar att höra att det finns kvinnor som är nöjda med sig själva.

Att hon säger att hon inte har tid med att tänka på sin kroppsstorlek, det är ett tecken på att hon inte ens vet hur det är. Och det är ju ännu coolare!

Heja Elsa!!

(Jag måste sluta använda uttrycket "fucked up"..)