Torsdag 20 januari

Pappa väckte mig imorse, så jag fick äntligen i mig frukost i rätt tid. Dessvärre är jag en mes, och kunde inte stå på mig och få min syster att äta på äcklig pizzeria när jag behövde äta lunch. Vi var i Sätra och skulle handla färg och penslar, och jag visste att det skulle ta lång tid. Varför är det så svårt att stå på sig? Varför har jag såna problem med att vara tjejen som tjatar om mat? Jag vet ju att alla andra också mår bra av att äta ofta, även om de inte inser det själva.

Det dröjde från nio till halv fyra innan jag åt. Jag fick panik, vad händer nu? Kommer jag att gå upp i vikt nu, eftersom jag jävlas med förbränningen? Kommer kroppen sluta att lita på mig? Kommer jag hetsäta ikväll? GAH! Jag hatar när ätstörningen styr mig sådär, men jag är verkligen jätterädd för den ångest den kan skapa och den makt den har över mitt välmående. Jag grät en stund, förklarade för min stackars syster som såklart bad om ursäkt får något som inte var hennes fel, och sen lugnade jag ner mig. Vi åt, jag blev trött och jag fick huvudvärk. Men jag dog inte.

Väl hemma drack vi kaffe och sen satte jag igång att måla. Pigg som en lärka, peppad som få. Here comes ett av mina verk.




Mitt monster i färg.

Imorse ringde förresten min terapeut. Flytten mellan avdelningarna på SCÄ är klar, så nu hade han möjlighet att prata (efter 42 missade samtal från mig). "Jo, alltså. Jag vet att jag inte ska väga mig. Men jag gjorde det ändå. Och då vägde jag två kilo mer än förra veckan. Och jag vet ju att jag ska gå upp, men det gick så fort. Så då blev jag rädd. Men jag har ätit som ni säger att jag ska göra. Och sen vägde jag mig dagen efter, och då vägde jag mindre. Och sen vägde jag mig igår, och då vägde jag som förra veckan. Men jag har inte ätit mindre. Och då blev jag lite besviken, för jag vill ju bli frisk. Och då borde jag ju gå upp i vikt? Men det gör jag inte. Men det går väl inte så fort, förstås. Så.. egentligen var det inget."

Hej. Jag är vuxen. Jo, det är jag.

Just det! (Ja, jag ska sluta skriva aplånga inlägg för ingen kommer orka med mig snart). Tove skriver väldigt, väldigt kloka saker. Hon är grym!




Kommentarer
Postat av: Stugost (den andra Matilda)

Älskade, finaste, grymmaste namne! Orden räcker inte till, det är därför jag börjat skriva men digitalt knöglat ihop pappret och slängt det i papperskorgen. Du är så stark, och så himla ömtålig, jag vill bara krama ett stort duntäcke runt dig! Hör av dig när du VILL ta en promenad, för nöjes skull, så håller jag till godo med det här fina titthålet :) Kärlek!

2011-01-20 @ 21:51:32
Postat av: Hampus

Hey. Jag tycker om långa inlägg, i alla fall när det är du som skriver :)

2011-01-21 @ 13:06:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0