- moi et mon monstre -

Innan den här veckan började så planerade jag att blogga om hur häftigt det är att åka snowboard som frisk. Att åka för att det är roligt, att vila när som helst, att fika ofta och vad som helst. Men.. Jag var lite väl kaxig. Det är inte så lätt som det låter. Jag tar kaffe istället för varm choklad, vill åka tills jag känner mig värd att fika, blir besviken om jag inte får träningsvärk.. Jag är väldigt stolt över mig själv och nöjd med veckan ändå, jag hade inte vågat hoppas på att få känna mig så frisk som jag gör nu.

Den här dagen var vidrig. Jag vet inte varför, men jag hade molande ångest redan imorse. Att sitta i en bil i åtta timmar med gnagande ångest är inte roligt. Antingen lyckades jag inte förmedla mina känslor till Jocke, eller så brydde han sig inte. Det sög. Jag kände mig jobbig, ivägen, irriterande. Det gjorde ont i bröstet och magen var orolig. Jag blev godissugen.. Det är den läskigaste känslan som finns, när den är kopplad till oro alltså.

Jag lugnade mig någon gång mitt i resan, och då köpte jag godis för att jag ville. Köpte det allra godaste, knappt ett hekto, och jag blev nöjd! Hur går det ihop, en dag fylld av ångest?

Jag blev förbannad av att se mig själv i spegeln ikväll (jag stod på toalettstolen och tittade i badrumsspegeln, helkroppsspegeln är borttagen). Jag såg ett oproportionerligt monster. Jag hatar det här.