Fredag 21 januari
Jag kan inte kliva upp på mornarna. Jag måste verkligen göra det, för jag vill veta hur min kropp beter sig när jag gör precis som de säger på SCÄ; äter regelbundet på ungefär samma tider varje dag. Nu hoppar jag ju över förmiddagsmellis varje dag, eftersom jag inte hinner klämma in det. Alltså äter jag för lite. Alltså skjuter jag bara upp den där balansen som min kropp ska hamna i för att jag ska bli helt frisk. Att kliva upp på morgonen är ju inte särskilt jobbigt, men jag måste nog bestämma mig för att jag är värd att tas omhand. Jag bestämmer det nu, jag är värd att tas omhand.
Innan jag skriver det jag tänker skriva måste jag tala om att jag redan har kollat upp huruvida jag är schizofren eller inte. Det är jag inte. Men.. ibland verkar det så.
Idag när jag inte kände mig tjock utan faktiskt ganska smal, så blev jag orolig att jag har gått ner i vikt. Jag hoppades (!) att jag inte hade gjort det, utan att jag kände mig otjock ändå. Nu vill jag plötsligt vara normalviktig men tro att jag inte är det. Den här sjukdomen gör mig förvirrad.. Men det måste ju vara ett bra tecken, jag vill uppenbarligen inte ta några steg i fel riktning. Eller håller jag på att bli knäpp åt andra hållet?
Tjockkänslan kom tillbaka ikväll, men det gör inget. Jag gläds fortfarande åt mitt rekord tidigare idag. Förresten berättade J för mig att det inte är möjligt att känna sig tjock. Känslor innefattar sånt som exempelvis ilska och glädje (primära emotioner), stolthet och skuld (sekundära emotioner) eller spänning och lugn (bakgrundsemotioner). Hur dessa känslor än kombineras så är det inte möjligt att känna sig överviktig, stor eller mullig. Hur fränt är inte det? Där lurar du mig inte igen, hjärna! Inte så många gånger till, i alla fall.
Jag var i skolan idag. Det var roligt, det känns så normalt att sitta bland människor. Ni vet, såna där vanliga. Dessvärre har jag inte förmågan att vara normal, så jag plockade fram modellera för att hålla mig vaken. Jag tror att föreläsningen handlade om.. landsting? Kommunlagar? Kursen heter i alla fall politik. Tror jag. Anyway, skolvistelsen resulterade i detta:
Innan jag skriver det jag tänker skriva måste jag tala om att jag redan har kollat upp huruvida jag är schizofren eller inte. Det är jag inte. Men.. ibland verkar det så.
Idag när jag inte kände mig tjock utan faktiskt ganska smal, så blev jag orolig att jag har gått ner i vikt. Jag hoppades (!) att jag inte hade gjort det, utan att jag kände mig otjock ändå. Nu vill jag plötsligt vara normalviktig men tro att jag inte är det. Den här sjukdomen gör mig förvirrad.. Men det måste ju vara ett bra tecken, jag vill uppenbarligen inte ta några steg i fel riktning. Eller håller jag på att bli knäpp åt andra hållet?
Tjockkänslan kom tillbaka ikväll, men det gör inget. Jag gläds fortfarande åt mitt rekord tidigare idag. Förresten berättade J för mig att det inte är möjligt att känna sig tjock. Känslor innefattar sånt som exempelvis ilska och glädje (primära emotioner), stolthet och skuld (sekundära emotioner) eller spänning och lugn (bakgrundsemotioner). Hur dessa känslor än kombineras så är det inte möjligt att känna sig överviktig, stor eller mullig. Hur fränt är inte det? Där lurar du mig inte igen, hjärna! Inte så många gånger till, i alla fall.
Jag var i skolan idag. Det var roligt, det känns så normalt att sitta bland människor. Ni vet, såna där vanliga. Dessvärre har jag inte förmågan att vara normal, så jag plockade fram modellera för att hålla mig vaken. Jag tror att föreläsningen handlade om.. landsting? Kommunlagar? Kursen heter i alla fall politik. Tror jag. Anyway, skolvistelsen resulterade i detta:
Jag trodde att jag ville ha godis ikväll, men efter att ha hjälpt Jocke med lite plugg så glömde jag bort det. Det är fortfarande helt sjukt. Inte fan kan jag glömma bort att äta godis? Tyvärr glömde jag även att ringa Matilda när vi hade pluggat klart. Klantigt, men det är ett framsteg att jag kom på det samma dag och dessutom kom ihåg att be om ursäkt. Jag målade lite ikväll, en solnedgång. Eller det skulle bli en solnedgång, det gick inte så bra. Känner mig inte redo att publicera den, så jag bjuder på Harry ur en härlig vinkel istället. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
