- moi et mon monstre -

Tack för fina och kloka kommentarer!! Och för alldeles, alldeles underbara sms och telefonsamtal. Jag tar verkligen åt mig av det ni säger och skriver, det känns liksom respektlöst att inte göra det när ni tar er tid. Det kanske är dags att fundera över all den tid som min pojkvän har lagt ner på samma sak..?

Sov knappt i natt. Igen. Får sån kopiös ångest när vi har släckt lampan, jag kan inte hantera den. Bröt mot alla regler vi satt upp, och försökte återigen göra mig av med min älskade. Jag orkar inte med mig själv!!

Skrev tenta imorse - sist in, först ut. För några år sedan hade jag en bra känsla efter en tenta om jag svarat rätt på alla frågor. Nu räcker det med att svara nåt på alla frågor. Det är lite festligt.

Vi hade förresten kroppskännedoms- och avslappningsövning igår. Det blir så uppenbart att jag mår dåligt när vi gör sånt, jag får riktiga panikkänslor av tvingas vara i nuet och känna efter. Det är väl just därför jag kraschar när vi ska sova.

Idag kom jag till Idun lagom till gruppterapin. Vi pratade om tårtbitarna som vår självbild bygger på, hos en ätstörd upptas ofta minst halva tårtan av tankar kring vikt och kropp. Jag insåg direkt att för ungefär tio dagar sedan hade hela tårtan varit bakad av kroppsfixering. Idag blev den biten en åttondels tårta. (Tårta? Hade kanske varit lättare att beskriva självbildsbyggstenarna i procent). Det är coolt som fan. Tyvärr bygger resten av tårtan på bekräftelse från Joakim, bekräftelse som jag ändå inte tar åt mig. Jag har i princip ingen tårta, someone ate it.

Mitt terrasamtal handlade endast om kärlek. Jag ser lycklig kärlek som något lika ologiskt och luddigt som religion, jag kan inte tro om det inte finns någon vetenskap bakom. Att tro bara för att det känns skönt är liksom inget för mig. Jag tyckte att jag borde få göra slut, varför vara i ett förhållande om jag känner mig lugnare, tryggare och gladare när jag är själv? Min lömska terapeut sa att det var okej, om Jockes nackdelar väger över fördelarna. Så vi gjorde en lista. Han fick avbryta mig mitt i fördelarna, för samtalstiden var nästan slut. Då skulle jag räkna upp nackdelar. Jag kom på en. Jag får inte göra slut.. När vi skulle runda av såg jag ett sms från min man, det finaste någonsin. Jag visade min terapuet, han skrattade och sa: "Som ett tecken från ovan". Så var man religiös då. Eller lyckligt kär. Samma sak.

T2 och jag fortsatte matutmaningen med att fika godsaker till eftermiddagsmellis. Jag tog en Snickers, det blir inte sista gången! Stolt som en tupp.