Fredag 25 februari
Jeez, vad Idunveckorna går fort!
Minns inte så mycket av dagen. Samtal, vila, lunch. Lite komplicerade konversationer i gruppen, det är svårt att hålla ett gäng ätstörda damer på gott humör. Allt kan feltolkas. Jag vägde mig också, förresten. Oförändrat. Oviktigt.
Efter lunch hade vi yoga, det ska bli en fredagstradition framöver. Jag var svinnervös, sist jag använde mina muskler var jag ungefär 630 % starkare och jag var inte peppad på att få känna det. Dessutom har inte avslappning varit min grej sedan jag spräckte ätstörningsbubblan - jag klarade inte ens av 80-sekundersavspänningen inför bildterapin igår. Under första övningen grät jag, ville springa därifrån, men sen kändes det helt underbart. Tjejen som höll i klassen var jättebra, och det kändes verkligen kravlöst. Mer yoga ska det bli!
Efter Idun gick jag, J, T2, T3, M och L och fikade. Jag var trött och hade svårt att koncentrera mig, och jag tycker verkligen att det är lite läskigt att umgås med människor när skallen inte är på topp. Men det var trevligt. Käkade en chokladboll.
Har fått några smällar av ätstörningen även idag. Speglar har pekat finger, J's mage gjorde mig avundsjuk, den äckliga lasagnen till lunchen satte igång en massa tankar. But still, jag är så jävla säker på att jag ska bli frisk, och det känns så jävla skönt!
Har funderat på de kvinnliga förebilderna.. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilka kriterier de ska uppfylla. Jag är inte så imponerad av brudar som presterar en massa och tar sig "långt" i karriären, jag är mer ute efter kvinnor som tycker att de duger som de är. Hade till exempel en tanke på Florence Nightingale, en av grundarna till sjuksköterskeyrket. Men det var Gud som sa till henne att trotsa hemmafruregeln, och det känns inte så imponerande. Lika oimponerande som de som lyckas uträtta mycket på grund av prestationsångest, höga krav hemifrån eller värdelöshetskänslor. Hm, tål att funderas på.
Äter godis. Det är gott. Hejdå.
Minns inte så mycket av dagen. Samtal, vila, lunch. Lite komplicerade konversationer i gruppen, det är svårt att hålla ett gäng ätstörda damer på gott humör. Allt kan feltolkas. Jag vägde mig också, förresten. Oförändrat. Oviktigt.
Efter lunch hade vi yoga, det ska bli en fredagstradition framöver. Jag var svinnervös, sist jag använde mina muskler var jag ungefär 630 % starkare och jag var inte peppad på att få känna det. Dessutom har inte avslappning varit min grej sedan jag spräckte ätstörningsbubblan - jag klarade inte ens av 80-sekundersavspänningen inför bildterapin igår. Under första övningen grät jag, ville springa därifrån, men sen kändes det helt underbart. Tjejen som höll i klassen var jättebra, och det kändes verkligen kravlöst. Mer yoga ska det bli!
Efter Idun gick jag, J, T2, T3, M och L och fikade. Jag var trött och hade svårt att koncentrera mig, och jag tycker verkligen att det är lite läskigt att umgås med människor när skallen inte är på topp. Men det var trevligt. Käkade en chokladboll.
Har fått några smällar av ätstörningen även idag. Speglar har pekat finger, J's mage gjorde mig avundsjuk, den äckliga lasagnen till lunchen satte igång en massa tankar. But still, jag är så jävla säker på att jag ska bli frisk, och det känns så jävla skönt!
Har funderat på de kvinnliga förebilderna.. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilka kriterier de ska uppfylla. Jag är inte så imponerad av brudar som presterar en massa och tar sig "långt" i karriären, jag är mer ute efter kvinnor som tycker att de duger som de är. Hade till exempel en tanke på Florence Nightingale, en av grundarna till sjuksköterskeyrket. Men det var Gud som sa till henne att trotsa hemmafruregeln, och det känns inte så imponerande. Lika oimponerande som de som lyckas uträtta mycket på grund av prestationsångest, höga krav hemifrån eller värdelöshetskänslor. Hm, tål att funderas på.
Äter godis. Det är gott. Hejdå.
Kommentarer
Postat av: Hampus
Jag tror de största förebilderna finns runt omkring oss. Helt vanliga personer som är lite extra bra på att uppmuntra folk, antagligen väldigt omedvetet. Kanske är det därför det är så svårt att hitta dom.
Postat av: My
Härlig inställning. Såklart du ska bli frisk!
Kram!
Postat av: Lisa
Bra att du är så stark i dina tankar! Kämparglöd! :)
Trackback
